>Vinveckan som varit – #34

>
September är runt hörnet och med den är varje grillkväll kanske den sista. Den ensamma återstående flaskan rosé ska drickas upp och ersättas av mustiga koncentrerade rödtjut – längtan efter nästa sommar kan ta vid. Det är långt dit men ett stambyte i vår bostad gör att famijen tar tillfället i akt och flyr landet fem veckor i februari och mars nästa år. Sommaren är med andra ord inte alls lika avlägsen längre även om ett snitt på tjugo grader på Madeira under början på året mer är som en tidig sommardag.

Men vad gör det; 160 kvm lägenhet och balkong i dryga fem veckor, i en gammal Blandy’s lodge utanför Funchal, bara jag, hustrun och småtjejerna. Bra större än vår vardagsbostad! Kan man ha det bättre? Tja, lägg till vingårdsbesök, producentbesök och diverse andra nedtramp i den vulkaniska myllan och ni förstår jag har några av mina fem mest minnesvärda veckor att se fram emot. Kom stambyte, kom februari månad!

Välkommen läsa veckans vinkrönika, den 34:e i ordningen.

Man vet man börjar bli till åldern när: hälleflundran man precis köpt slogs in som hällefisk och sparade en hela 35 kr, finner puylinser på utförsäljning i den lokala matbutiken, börjar gilla parfymerade, tvåldoftande och blommiga viner a la Muscat och Gewurztraminer, vaknar halv sju på lördagsmorgnar och är glad för att dagen är så lång, sover lunch och njuter när helgen inte var något annat en ren autostrada i avkoppling tillsammans med familjen.

Guldkornen i vardagen, de är fler än man ibland tror!

En tanke; vad händer om nu 2009 blir en ny 2005:a i Bordeaux? Förutsättningarna är där utan tvekan. Ska vi som köpte nollfemmorna känna oss grundlurade när nollnio erbjuds till rejäla summor under uppskrivna 2005? Eller är finanskrisen över i vinvärlden april nästa år när årgången ska ut som en primeur? Det finns onekligen gott om 2008 kvar även om Robert Parker rosat årgången mer än övriga tyckare och priserna dalat.

Har en primeur i Bordeaux, i och med krisen och alla övertramp från odlare och negociantfirmor, spelat ut sin rätt? Inte utan jag börjar tro så även om företeelsen i sig kommer leva kvar. För varför köpa ungt till samma pris som moget?

De är under tio till antalet idag, Madeiraproducenterna. Beklagansvärt ja med tanke på hur många de var för hundra år sedan men kanske inte så pjåkigt ändå om man ska spendera fem veckor på ön. Alla kan nämligen besökas! Barbeito, Barros & Sousa, H.M. Borges, MWC, Pereira d’Oliveira, partidistas, skeppare och kontrollorgan se upp; här kommer jag med glaset i ena näven, papper och penna i andra och med kameran runt halsen! Mad about Madeira får material för år framöver!

En lek med ord och ett högst medvetet drag förvirra den redan idag vilsna konsumenten. Inte kan då jag tolka det på annat sätt; de enklaste appellationernas ansökan till INAO, kontrollmyndigheten. Bordeaux och Bordeaux Supériur vill ha en högre status och har i sin ansökan bett om appellationen Bordeaux Premier Cru! Nej, jag skämtar inte.

Tanken är att sätta fokus på de bättre vinerna i de två områdena som annars riskerar drunkna i mängden slott. En högre minimumgräns för alkoholhalten ska införas och kontrollen vid den årliga syndikatprovningen ska utstaka Premier Cru slotten. Alltså inga krav på tuffare skördeuttag, druvurval, framställningsmetoder och vingårdsarbete i övrigt. Bara ett syndikat som ska godkänna.

Godtyckligt? Förvirrande? Hånfullt? Ja, vad det i min mening handlar om är rätt och slätt mer betalt. Visst fasen får man mer pengar när det står Premier Cru på etiketten? På samma sätt som epiteten Gran Reserva och Grand Cru flirtar med den godtrogne konsumenten avser den nya titeln i Bordeaux enklaste områden göra. Högre slutpris, samma vin. Blä.

Är du duktig kommer ordet ut. Finns det egentligen någon vinregion i världen som är lika hårt bevakad som Bordeaux? Tror inte det. Således, har du något att komma med lär detta uppmärksammas av Parker & C:o.

Stackars Chateau Soutard i Saint Emilion. Hagelstormen som drog in över markerna morgonen den 13 maj, och som ödelade 95% av den potentiella
skörden, kan bli extra bitter om nu 2009 blir ett storslaget år.

Fast kanske, om man är rigorös i sin selektion av de återstående procenten finns
möjligheten skapa ett hett eftertraktat kultvin! Se bara till att det får många superlativ och Soutard har sin alldeles egna 1995 Pingus-historia! För vad är
skillnaden på en båtlast Pingus som går till botten och golfbollsstora hagel som ödelade Soutard’s marker? Vinet är borta – låt kultstatusen spira!

“Lådvin är en fälla för kvinnor” är en av rubrikerna i måndagens Expressen. Visst, och männen som köper lådvin dricker inte mer?

Hela konceptet med låda är ju att det ska vara lättare att dricka både praktiskt och karaktärsmässigt, och den mentala spärren som många ändå har – att dra upp korken på en flaska, är som bortflugen. Med en ökande försäljning, lådvin har mer än 50 % av den totala andelen vin som säljs på monopolet årligen, är det väl inte märkligt att det leder till fällor, för kvinnor som män?

Konceptet ‘praktiskt att bära hem’ går verkligen hem hos mången vindrickare och det är inte utan jag undrar hur det känns för Systembolaget och staten att verka för ett begränsat dryckesintag samtidigt som monopolverksamhetens nuvarande försäljning uppmuntrar kvantitet och praktiska kartonger. Jag vet, man kan inte förbjuda men ‘Something is rotten in the state of Denmark’…

Ikväll; Syrianska på bortaplan. Jag slits mellan tv-soffan då en viss kanal behagar vissa BoIS besök i Södertälje och Tryffelsvinets provning av Bordeaux 2008.
Bordeaux i all ära men landskroniterna Svenska Akademien har nog lösningen: 261 tvingar dig till reträtt! Lösningen heter med andra ord; en halvlek nollåttor och en halvlek BoIS! Vad är väl en bal på slottet….?