>Vinveckan som varit – #36

12

>
Full rulle! En av årets mest hektiska perioder är i full gång och förberedelser för vad som komma skall fyller agendan. IDN ska introduceras och å, ä och ö gör sitt inträde i domänvärlden. Spännande ja men det som oroar mer är de kyrilliska och grekiska bokstävernas inträde…

Veckan som varit har bjudit på svårslagna italienska matvinsupplevelser; Dolcetto och Sangiovese när det är som bäst! Får se om belgarna kan bräda det när Bryssel nu väntar ett par dagar. Kwak i timglas på Grand Place kanske. Turist? Jag?

Välkommen läsa veckans vinkrönika – den 36:e i ordningen?

*


Guld, silver, brons. Nog har ni sett de där medaljerna som pryder var och varannan vinflaska idag och säkert också köpt en tack vare guldmedaljen; medvetet eller omedvetet. Men kan du lita på medaljens glans eller är det enbart ännu ett försäljningstrick? Tja, Professor Robert Hodgson hade sina tvivel vilket föranledde en grundlig undersökning av medaljutdelningarna.

Resultatet står att läsa i The Journal of Wine Economics där Hodgson offentliggör djupdykningen i 13 olika vintävlingar med medaljutdelning. 4000 viner som deltog i de 13 olika tävlingarna kollades och korrellationen mellan bedömningarna av vinerna var ringa. Av närmre 2500 viner som deltog i mer än 3 tävlingar vann 47% en guldmedalj i minst en tävling. Men bland dessa guldvinnare blev 98% endast betraktat som medelmåttiga eller
rentutav dåliga i minst en av de andra tävlingarna!

Bland viner som deltog i 5 tävlingar och erhöll minst en guldmedalj fick ca 75% ingen medalj i åtminstone en av de övriga tävlingarna. Hodgson frågar sig hur man tolkar den stora skillanden; är det på grund av producenterna inte ens skickar in provflaskor eller är det helt enkelt juryn som inte är kapabel bedöma kvaliteten?

Studien har mött kritik givetvis, främst av arrangörer av dylika tävlingar som säkert ser en fin inkomstkälla hotad. Los Angeles County Fair’s VD avvisar studien med att de minsann väljer ut vinmakare som domare och att dessutom så är tävlingar ett billigt tillvägagångssätt för små producenter att få lite uppmärksamhet i media. Tilläggas kan att på nämnda tävling deltog 3600 viner i år och varje vin som deltog betalade en avgift om USD 75.

Småmysig vinst och ett skitenkelt sätt dra in dineros eller hur? Dessutom, är man vinmakare så har man förstånd på kvalitet? Huh? Vem är det då som gör alla skitviner som finns? Praktikanter?

Nej, förklaringen är enklare; det är lättförtjänta pengar och alla har vi olika smakpreferenser. Professor Hildegarde Heymann vid Davis vinuniversitet levererar förklaringen att i grund och botten är en sådan tillställning detsamma som en skönhetstävling där det gäller att finna Miss Universum.

Så, nästa gång ni står där med en medaljprydd flaska; vad gör ni då?

*


Bordeaux är det. Likaså Bourgogne. 2009-optimistiska alltså. Nu kan tyskarna sälla sig till skaran då sensommaren bjudit på värme och dessutom skonat dem från regn. Druvorna har mognat tidigare än normalt och vinbönderna är än lyckligare över druvornas höga kvalitet, syror och förskoning från sjukdomar. Varma dagar, kalla nätter. That’s the concept. Müller-Thurgau skördas redan medan Riesling som mognar senare fortfarande har ett par veckor ytterligare på rankorna innan skörd.

Deutsches Weininstitut räknar med en skörd något under genomsnitt, mest på grund av att det kalla vädret under juni när blomningen satte fart reducerade fruktsättningen.

Med lite flax kommer ett strålande 2009 oss vinälskare till godo med något mer jordnära priser än innan finanskrisen! Hoppas, hoppas…

*


Minns Rabl’s läckra Zweigelt rosé i somras. Årets trevligaste överraskning på rosémarknaden som numer består av alkoholmonster i fruktbombad skrud. Skittråkig utveckling minst sagt och när sydfransoserna drar iväg i pris återstod en mineralstinn österrikare att försvara de blekfisa och laxrosas färger!


Nyfiken på vad Österrike i övrigt kunde prestera i rosévinsfärg inhandlades Toni Hartl’s 2008 Rosito från Neusiedlersee. Rosito förresten; får någon importör upp ögonen för denna utmärkta rosé så kan det vara läge lobbya för ett namn- och etikettskifte.

Blaufränkisch, Cabernet Sauvignon och Syrah i en weissherbst-inspirerande tappning. Mineralerna är där men även en lätt restsötma som först känns malplacerad men när en svag bitterhet dyker upp i eftersmaken summerar sötman enbart en viss nyansrikedom för att vara rosé. EUR 6,95 – inget att orda om. Årets sista rosé?

*

Boxhatare? Vill du ha mer vatten på din kvarn? Läs då GP’s artikel om den undermåliga kvaliteten och halten svavel i lådorna. Inget nytt under solen och att det uppmärksammats förvånar egentligen. Man får vad man betalar för vare sig det är boxvin, dansk fläskfilé eller varor med utgånget bäst-före-datum. Skillnaden är väl visserligen att få s k vinjournalister bemödar sig med att leta köttfynden på Willy’s etc…

*


Stjäl inte vin! Det kan ge livslångt fängelsestraff! det är i varje fall vad Mark Anderson, ägare till dåvarande Mare Island Warehouse, fått erfara. 2005 brann lagret ner och misstankarna branden var anlagd var snabbt framme. Ägaren var i skottgluggen i och med ett stort underskott och anklagelsen, förutom branden, är att Anderson sålt en stor del av vinerna som han åtagit sig att mot betalning lagra för kunder.

Skadorna uppgick till USD 250 miljoner och fälls Anderson för samtliga 18 åtalspunkter väntar livstid.

*


Dolcetto och Spaghetti Bolognese. Vilken höjdarkombination! När dessutom vår Pecorino Sardo som strös över är smaksatt med svarta tryffelbitar är kombinationen svårslagen.

Cavallotto står för Dolcetton – en 2006 Vigna Melera från välkända Bricco Boschis-läget. Med sin relativt låga men ändå närvarande syra och mogna körsbärstoner är det ruggigt bra till tomatbaserade såser. Att det sedan är en av de bästa Dolcetto’s jag provat på bra länge gör inte saken sämre. 2 glas i Gambero – vad mer begära för en dryg ‘tia’? Ibland är det enklaste godast; såväl i glas som på tallerken…

*


Det går inga direktflyg hem från Bryssel på helgerna vilket gjorde att valet stod mellan transfer i Frankfurt, London, Köpenhamn eller Helsingfors. Helsingfors tänkte jag; där finns ju Pekka Nuikkis Fine Wine-bar och vips så var resan hem via Vantaa! 1 timme och 45 minuter är väl tillräckligt för att trycka i sig en deciliter 1979 Haut Brion?

*


Varför ändra på ett vinnande lag? Tja, frågan är Anders Linderoths att svara på. BoIS har spelat riktigt trivsam boll senaste omgångarna och senast var det Väsby som fick smaka på de randigas medicin. Varför då ändra sin uppställning när Ljungskile väntar på bortaplan och störa det flyt man har? Naturligtvis blev det förlust och ibland vill jag ifrågasätta Linderoths taktiska förmåga. Varför förvirra i onödan? Taktik ska hållas så enkel som möjligt – svårare än så är det inte!

*

Share.
  • Ulrik

    >Vad tyckte du om Wine & View Bar i Helsingfors? Hittade du något kul?

  • Niklas Jörgensen

    >Jag sitter där nu på lördag!

  • Anonymous

    >(A): Håll bara koll på den främre kulan (särskilt om du tar en "hög"), annars blir det kvack!!, fast det vet du ju redan….

  • Niklas Jörgensen

    >A: Been there – done that ;-)

  • ostbloggen

    >Intressant med läsningen om de små klistermärkena med medaljutmärkelser.
    Har också undrat lite grand över vad man skall sätta för värde på dem. Har ju konstaterat att kombinationen med "pappkrage" från någon av vinguiderna och ett medaljmärke är lika sällsynt som en svensk ost i en fransk ostdisk.

  • Niklas Jörgensen

    >Hej Ostbloggare!

    Se dem som estetisk utsmyckning av etiketten…inte mkt mer!

    Och se där; en blogg jag inte sett tidigare. Kul!

    Mvh

    Niklas J

  • dennisMat

    >Trevlig blogg!

  • Niklas Jörgensen

    >Tack Dennis!

  • CAFÉ ROTSUNDA

    >Hejsan Niklas,

    Jag vet inte vad det är med dig, men du har DET DÄR EXTRA som gör att man inte har råd att inte läsa dig!
    Dina analyser, dina iakttagelser, dina kommentarer, dina välutvecklade smaklökar.
    Ja, det är en fröjd.

    Och en kille som dessutom har gåvan att ens skriva om Kwak i dessa fåniga och fullkomligt omöjliga glas att dricka ölet ur, måste vara lite bättre än alla andra.

    När kommer du till Café Rotsunda och förlustar dig i min belgiska ölsamling? Behöver fler sådana som du!

  • Niklas Jörgensen

    >Oj, tack Michel! Ros uppmuntrar sannerligen – inte minst när de dessutom anländer i plural!

    När det kommer till öl har jag två preferenser; Tyskland och Belgien. Nordtysk öl har alltid stått mig varmt och den torra humlerika stilen är oslagbar en varm sommardag. Måhända kommersiella men jag är larvigt förtjust i Jever och Flensburger!

    Första mötet med bonussvärfar och svärmor var givetvis nervöst; man är alltid mån om att göra ett gott första intryck. Men när jag kom till Genarp där de bor, går upp för gången till dörren ser jag en jätte-jever skylt uppspikad på väggen. Då visste jag redan innan jag hälsat att jag skulle komma bra överens med bonussvärfar ;-) Nordtysk som han dessutom är har han alltid försett mig med delikat tysk öl under vistelserna i Skåne på somrarna!

    Vad gälller belgisk öl är jag lycklig över att min arbetsgivare sitter i Bryssel och ger mig möjligheten knäcka en lambic på Morte Subite från och till, eller hälsa på Cantillon, dricka en Kwak, ja du vet! Dessutom är jag löjligt förtjust i kriek, peche etc. En av mina absoluta favoritvälkomstdrinkar att servera är ett glas torr Champagne som toppats med en 4-5 cl bär-/fruktöl. Oj, vad gott!

    Jag kommer med glädje och dricker upp dina belgare! Och väl där kan vi väl också ge oss på din kaliforniska vinsamling… ;-)

    /Niklas

  • CAFÉ ROTSUNDA

    >På något sätt känns det rätt rimligt att kombinera belgisk öl och kaliforniska viner.
    Jag kikar på datum – förmodligen i torrmånaden januari.

    I'll be back!

  • Niklas Jörgensen

    >Hmmm, Screaming Eagle, Rochefort 6, Screaming Eagle, Rochefort 6, Screaming Eagle, Rochefort 6. Japp, funkar ;-)

    Så du menar jag ska gå törstig till januari ;-)

    MVH

    Niklas

Follow

Get every new post delivered to your Inbox

Join other followers