>Vinveckan som varit – #38

26

>
Veckan präglas av en malande oro. Tjejtrilogin hemma är sjuk och efter ett besök på Danderyd så konstateras att de sannolikt har influensa, svin- eller bara helt vanlig hederlig dagisinfluensa undersöks ej närmre. Ska jag också åka dit? Jag som har bjudit in dussinet förväntansfulla vinentusiaster kan väl ändå inte bli sjuk nu, av alla jädrans tillfällen!

Ateist som jag är känner jag ändock ett visst behov tacka högre makter för att jag tilläts slippa sängläge – och kunde njuta av en sensationell provning av ett av vinvärldens klarast lysande stjärnor idag, Chateau Pavie. Ja, i alla fall i min vinvärld.

Dagen efter tillställningen präglas sinnesstämningen av såväl eufori som tomhet. Eller var det något annat som tyngde? De 25 flaskor vi totalt öppnade kanske?
Glädje över att ha provat nio så pass mäktiga viner med likasinnade är stort. Tomhet över det faktum jag kanske aldrig igen får dricka en 2000 Pavie suger verkligen. För 3400 kr för en flaska, hur bra den än är, lär alltid vevas med vetskapen det är lika mycket som två månadsavgifter till bostadsrättsföreningen.

Men, inte hänga läpp! Låt oss istället kasta oss ut i vinvärlden på nytt och finna nya skatter, nya upplevelser och fortsätta beundra alla dessa passionerade vinfolk som finns därute! Ny provning planeras redan och för de nyfikna går den under arbetsnamnet ‘traditionalist – javisst’.

Välkommen läsa veckans vinkrönika; kraftigt rödvinsfärgad och säkerligen nytt rekord i repetition; Pavie. Pavie, Pavie….

*


För 18 månader sedan kände jag ingen av de herrar som i lördags deltog i Pavie-provningen. Bloggandet har onekligen öppnat dörrar, bjudit på nya fantastiska bekantskaper och jag inser vilken tur jag haft som fått träffa likasinnade entusiaster. För ett och ett halvt år sedan fanns det inte en chans jag kunde skramla samman dussinet personer villiga att gräva djupa hål i portmonnän för att få prova jäst druvsaft från Saint Emilion. Nu kan jag.

Tack alla ni som förgyller min vintillvaro – ni är ju bara så jäkla härliga!

*


Inser hur bortskämd jag är. På fredag är det dags kila de få hundra meterna från jobbet till Ulrik som bjuder på Nebbiolo-lektion. Piemonte som faktiskt startade hela mitt vinintresse ges chansen återta en plats i toppen och knuffa undan några mossiga Bordeaux-viner från tronen.

Att bli upplyst är kul men kan bli dyrt. Något som den eftertraktade Percristina inte minst visade i lördags. Domenico Clericos hyllning till dottern Cristina som gick bort blott sju år gammal väcker känslor och jag dricker vinet med andakt och skänker lika mycket en tanke till förlusten av ett barn som den hyllning det ändå är i flaskan. Bravo!

*


Hösten är det samma som grytor och bäst av dem alla är Boeuf Bourgignon. Alla har vi olika sätt tillaga den men en sak är säker; får den fem timmar blir den bra!

Receptet för en lyckad Boeuf-kväll startar kvällen innan. Se till grytan redan då är färdig och låt stå över natten. Starta med att täcka botten av en tjockbottnad kastrull med rökt sidfläsk. Skiva det tunnt och täck hela botten. Släng över tunna slantar av morot så det täcker, hackad lök så det täcker och på med ett lager nötkött av önskad typ, fingertjocka bitar. Salta och peppra. packa ihop.

På med nästa lager morotsslantar, hackad lök och resten av köttbitarna. Salta och peppra. Täck med tunnt skivade skogschampinjoner, packa och skiva sedan över sista biten av det rökta sidfläsket.

Häll ner rejäla mängder vin och en skvätt konjak eller liknande. På med lock som ska sluta tätt och låt småputtra i fyra-fem timmar. Till det serverar du en uppfriskande Bourgogne; eller varför inte tre som var fallet i lördags!

Bourgogne är den ultimata gomrensaren, inte minst efter en Pavie-vertikal. För att göra det extra kul åkte tre nollsexor Aloxe-Corton fram; en Clos de Marechuades från Domaine du Pavillon (Bichot), Tollot-Beaut och Domaine Rapet. Bäst? Jämnt skägg mellan de sistnämnda…

*


Jag börjar skönja en ny 2003-kontrovers! 2009 blir varmt, mycket varmt!

Regnmängden i Bordeaux i augusti månad var mer än hälften jämfört med de senaste trettio åren i området enligt franska väderleksinstitutet. Dessutom var antalet soltimmar långt flera än vanligt och det är inte utan nolltre-vibbarna kan plockas fram igen. Flera skördar redan för fullt sina Merlot-druvor och på många håll är redan den potentialla alkoholhalten uppåt 15%! Japp, ni läste rätt.

Frågan är om lite regn inte skulle göra gott för de som ännu inte börjat?

*

Pavie, Pavie, Pavie, Pavie, Pavie…..tralalala…tralalala…..

*


Jakob bjuder på 2005 Nordlund. Appellation Avedøre Controlee. 11 månader på små ekfat har Castel, Lèon Miliot, Regent och Rondo fått. Min första bekantskap med danskt vin är ett faktum och jämfört med de svenskar jag provat är de långt före. Men givetvis långt efter riktiga vinregioner.

Doften invaggar en i viss förväntan; visst är det grönt och stjälkigt men också fatigt och aningen stalligt. Om doften har vissa poäng kan tyvärr inte samma sägas om smaken; glest och ihåligt.

Men kul är det hursom och jag måste ju ändå beundra dessa fantaster och trotsare av naturens begränsningar!

*

Två öar, Deusyls. Ena ön består av Viognier, den andra Rousanne. Vingården heter Bellefeuille och ligger i Terrassez du Larzac. Producent? Matrix musikmakare Rob Dougan a k a La Pèira!

Rob köpte markerna i Languedoc i slutet av 2004 men då han spenderar mesta av sin tid i London har han lämnat över ansvaret på den unge Jérémie Depierre. Den kände önologen Claude Gros konsulteras och har med sin rättframma vinstil och satsning på lokala druvor utan tvekan haft ett finger med i spelet avseende egendomens framgångar.

La Pèira har redan uppmärksammats internationellt, inte minst av Wine Advocate’s David Schildknecht och engelska vinhuset Berry Bros & Rudd som kallar La Pèira årets fynd.

2007 Deusyls består av 65% Viognier och 35% Rousanne. Ynka 1000 flaskor produceras årligen. Kombinationen är lysande i och med den förstnämndas blommighet tonas ner och den sistnämndas uppbackande syra gör vinet mer lagringsdugligt än en ren Viognier.

Två år på sin fällning i barrique är imponerande och första tanken är utan tvekan att här väntar en ekbomb utan dess like! Men icke; Deusyls är, om än fortfarande något ung, en autostrada av ren och skär lycka! Supersnygg och tokdyr ekrostningston, mogna gråpäron, honung, melon och jasmin möter inledningsvis för att efter ett tag i glaset smälta samman till en mer komplex och sammansatt doft.

Gräddigt, porrigt ekig med Viognier närvarande men uppbackad av svaga gummitoner och mogna citrussyror från Rousanne. Lång, gåshudsframkallande eftersmak.

Jag blir helt till mig när det dyker upp så skönt personliga viner som Deusyls – inte minst då de två sydfranska varieteterna oftast får utstå diverse spott och spe, trots sin höga klass! Bristly tar numer in La Pèira till Sverige. Kontakta dem för prisuppgift om Deusyls. En sak är säker; det här är lika stort som mer namnkunniga La Doriane från Guigal!

*


Nu ska jag inte komma med några påståenden om förfalskning eller dylikt, men behovet av att ifrågasätta var i helskotta alla 1947 Cheval Blanc kommer ifrån är befogat! Nästa Bruun-Rasmussen auktion innehåller en 1947:a och ärligt talat förstår jag inte man är beredd bjuda på den. Det är snart 62 år sedan fyrtiosjuan började jäsa och än tycks det finns gott om flaskor…. Skeptisk? Jag?

*


Hmmm….kanske skulle sälja tomflaskorna av Pavie på ebay. Har ju hört det finns “samlare” av sådana och att flaskorna lär generera en nätt slant.


Undrar förresten vad korkarna är värda……?

*


Thunevins utmärkta Haut Carles från Fronsac fick agera referensram under vår andra Pavie-flight. Vinerna var helt enkelt för bra och ibland krävs en down-to-earth flaska för att förstå kvaliteten. Och vilken skillnad det var!

Haut Carles var, om än ett småmysigt glas, i sammanhanget närmast glest och ihåligt. Vilket egentligen bara konstaterade hur monumentalt bra Pavie är utan att för den sakens skull förringa Fronsac-vinet!

*


Jönköping hemma. Borde vara en lätt uppgift. 2:4 indikerar det motsatta dock. Fast i ingenmansland och resterande del av säsongen är transportsträcka mot säsongsavslutningen. Kanske dags spela in ungdomarna nu för flertalet av de etablerade lär lämna. Ännu ett år i Superettan är inte så illa. Nästa år tycks serien få intressanta nykomlingar i form av ett par Stockholmslag ingen räknat med…

*


Share.
  • Anonymous

    >Ok. Jag förstår piken. Jag ska omedelbums byta ut mina sexa Haut-Carles mot Pavie? ;)

    /MartinW

  • Niklas Jörgensen

    >Om du inte gillar "boxvin" så ;-)

    Nej, du kan lugnt behålla dem. Även om den är i saftigaste prisläget i förhållande till vad den levererar (enligt mig) så är det ett fint glas.

    Vad jag däremot finner ruskigt intressant är att den inte var i närheten av någon Pavie, inte ens nolltvåan, och då har jag svårt sätta den i närheten poängmässigt också.

    Nu har jag sedan många år egentligen slutat poängbedöma men 92-93 p på 2002 är ett rimligt betyg i min värld Det gör samtidigt jag inte hade kunnat ge Haut-Carles mer än 87-88 på sin höjd, om jag skulle velat påtala kvalitetsskillnaden. För onekligen fanns det en markant sådan…

    Fast å andra sidan vill jag minnas där är en viss, viss prisskillnad också…

  • Anonymous

    >det här med poäng är svårt. Spontant har jag nog placerat haut-carles på 90-91 poäng i denna årgång. Tycker nog att vinet faktiskt motiverar sitt pris. åtminstone om det ska relateras till svenskt utbud av bdx och svenska priser. 86-87 poäng är väl vad generiska och åtminstone hyfsat enkla viner motsvarar i normal tillämpning? Nåja. Poängbedömning är subjektivt och svårt. Och, jag har – vad jag vet – aldrig ens varit i närheten av en flaska Pavie. Kanske tur det. Det skulle kanske innebära en knäck i relationen med min samling viner..

  • Niklas Jörgensen

    >Precis det du säger är dilemmat; eftersom det gått inflation i poängsättandet för framförallt enklare vin så blir poänggapet till ett stort vin så mycket mindre och man får känslan att Pavie bara är överprissatt.

    100-skalan borde användas bättre och inte snöa in på de sista 20 poängen för en generisk bdx borde ligga på 80 pinnar, en Haut Carles på 85-86, en Pavie 2002 på 91-91, en Pavie 1998 på 93-94 så att det sista spannet kunde användas lite mer sparsmakat.

    Men det är min åsikt för att jag lättare skulle kunna utläsa poängskalan och slippa skönsbedöma de ibland nära nog lika poäng viner får som ärligt inte är i närheten av varandra…

    Haut Carles är ju ett bra vin, men en-två poängs skillnad från Pavie? Nej, inte en suck om man gör en så objektiv bedömning som bara möjligt är…

    Förresten; jag vet ett ställe i Tyskland där du får en 1999 Pavie för en tusenlapp… ;-)

  • Kayaker

    >Man blir onekligen rätt sugen på att testa när man läser alla bloggar om Pavie.
    Man kanske skulle slå till på 2001:an för drygt 1100 spänn?

  • Niklas Jörgensen

    >Utan tvekan den mest prisvärda bredvid 1999:an! Merlot är ganska underbart i 2001…

  • Anonymous

    >Nä, givetvis är poängskalan förfelad när i princip endast 10 % av skalan är använd. Eller säg 15% då..

    Ett betyg är ett betyg är ett betyg. Om det är vi ense. Har som sagt aldrig provat Pavie (VAR i Tyskland Niklas??) så jag har iofs fördelen att min poängskala inte blivit skjuten i sankt (det där var ett skämt). Men. Jag "sprang" idag ihop med ett gammalt nummer av Livets Goda där Andreas Larsson faktiskt ger Haut Carles dryga 90 points i den totala genomgången av årgången (inkl Pavie och allt). Ska man vara fel ute ska man ha bra sällskap! ;)

    (Maritn W

  • Anonymous

    >Edit. Det är inte bara min poängskala som är ute och cycklar i tassemarkerna. Även mina fingrar. Har en sån där telefon som har ngt som enl.. uppgift ska fungera som ett tangentbord. Ha! säger jag..

    /MW

  • Anonymous

    >Cycklar! Nä, nu går jag å lägger mig och planerar en helvit månad.

  • Niklas Jörgensen

    >Martin; tack och lov finns inga fel och rätt!

    Nu känns det ju ganska elakt jämföra Pavie och Haut Carles – särskilt när man som vi gjorde satt där i lugn och ro, provandes utan stress. Haut Carles är för mig på samma nivå som Pavie's andravin och det får ses som en eloge till Fronsac-slottet med tanke på det larviga priset på andravinet…

    Önskar bara 100-skalan används bättre så vi vinköpare kan få lite mer hintar och inte förleds tro Haut Carles exempelvis är precis lika bra som Pavie 2002…

    Skicka mig ett mail så får du länkar till bra Pavie-förhandlare runtom kontinenten!

    niklas.jorgensen snabel gmail.com

  • Niklas Jörgensen

    >Budskapet gick fram Maritn W ;-)

  • Anonymous

    >Nu – utvilad, på jobbet, med ett riktigt tangentbord och allt – så hittar jag det gamla tummade numret av livets goda (lite kul ska man väl få ha det även i förvärvet?) där Bdx årgång -05 provas igenom.
    Andreas Larsson beskriver Pavie -05 med ord som Zinfandel och Amarone. Vinet finner han atypiskt och betyget blev 86.. (Haut Carlec får denna årgång 91 poäng). Det här gör en ju nyfiken på vinet. Minst sagt.

    Jag menar inte alls att Andreas Larsson, sina meriter till trots, har RÄTT i någon absolut mening, oavsett hur skicklig han än är att urskilja enstaka viner ur den stora massan. Det är bara hans betyg. Det är helt klart svårt det här med fenomenen betyg och viner var för sig!

    /MW (mail får du snart!)

  • Niklas Jörgensen

    >Martin; det du nämner om Pavie 05:a är väldigt intressant! Först och främst är det ju kul AL vågar publicera sitt omdöme även om det är stick i stäv med en får man väl säga, majoritet som tycker motsatt. Sen kan han naturligtvis addera om han enkom ger 86 för att han inte tycker det är ett bra vin altenrativt en off-bottle eller att han har för liten erfaranhet bedöma den nya stilen av Pavie. Men att han vågar sticka ut ändock gillar jag…

  • Gabriel

    >Pavie 05 – 86 poäng!

    Hahahahahahaha Hohohohohoho!

    Härligt med ett gott skratt så här innan helgen!

    Zinfandel och Amarone, jo tack!

    Ja jävlar.

  • Niklas Jörgensen

    >Gabriel; kanske ett bevis på hur lätt det är att vara kritisk och svårt ta till sig "nymodigheter" som Pavie? Särskilt i sin linda.

    Vi som hade turen få prova Pavie med ålder bredvid ynglingarna fick ju förståelse hur väl vinet utvecklas.

    Gillar man inte så gillar man inte men jag har ändå ofattbart svårt förstå hur nollfemman i sin nästintill perfekta uppenbarelse kan upplevas som Zin – eller russinkoncentrat!

    Nu vet jag inte hur provningen ifråga där Pavie fick 86 pinnar gått till men kanske det provats stora mängder på kort tid. Då spelar ju onekligen sinnet en ett spratt….

  • CAFÉ ROTSUNDA

    >Det är väl med Pavie, som med exemepelvis Harlan Estate, Screaming Eagle, Colgin, Abreu och Sine Qua Non. De flesta sätter 90-100 poäng på i stort sett alla årgångar, andra menar att de är "odrickbara" eftersom de är "så koncentrerede att man inte kan dricka dem till maten". Det är inget ovanligt fenomen.
    Jag tycker själv att Pavie är ett fantastiskt vin, som i regel (i mina provningsböcker) ligger kring 92-95 poäng.
    I sammanhang där poängsättning sker, som så många bloggare nu har börjat med (vilket gör bloggarna mer och mer som professionella vinskribenter), kommer det alltid bli en faslig massa fokus på poängen, snarare än på vinet.
    Jag tycker beskrivningen av vinet är långt mycket mer intressant än poänget. Om man provar alla viner helt blint (som exempelvis Andreas Larsson gör – därför stenhårt ärliga poäng, hur det än ter sig med facit i hand), kommer poängen att variera från gång til gång man provar vinerna. Beskrivningen brukar dock ligga relativt nära varandra.

    Håller också med om att man bör använda poängskalans hela spektrum. Även för viner som kanske normalt sett ligger i topp på skalorna.

    Men … det är ingen exakt vetenskap. Och visst kan man skratta åt poängsättning, men ett poäng uttrycker ändå en uppfattning som bygger på verkliga upplevelser.

    Värst är Munskänkarna, som aldrig såvitt jag har sett det, har gett ett vin 20 poäng. Värst är också Pelle Bill, som är väldigt generös med poäng. Och värst är också Alan Meadows som snålar med poängen på de största bourgognerna, eller Tanzer som ogärna delar ut 100 poäng, för att inte tala om juhlin som aldrig har delat ut en enda 100-poängare, på snart 6000 provade viner. Så dåligt är väl ändå inte champagne?

    Points! A never ending story!

  • Anonymous

    >Gabriel:

    Har du själv någon 86 taggare liggande på lagret? Skulle behöva något att addera till köttfärssåsen och kanske att hälla i kocken. Pure -07?

  • Niklas Jörgensen

    >Michel; intressanta synpunkter. Tack för dem. Att poäng är intressant är ju inget snack om saken – även om det är just provningskommentaren som bör väga tyngst och hjälpa läsaren förstå provarens poäng på ett vin ifråga.

    Eftersom det krävs kunskap om respektive provares användande av poäng, då användningen verkligen är olika, så är det texten som gäller. Annars är det helt sonika fullständigt omöjligt ta till sig.

    Anonym; efter att för första gången ha provat Pures 2007:a så kan jag lova att det nog blir fart på såväl kock som köttfärssås om det är Pure nollsju som används! Halleluja vilken fantastiskt ren frukt. Även om jag villigt också erkänner jag tycker alkoholhalten är för hög och skapar viss obalans i vinet. Men frukten….

  • Martin W

    >Här går det framåt som ni ser. Har efter ett par år skaffat mig en signatur. Det var ju inte så svårt. Och då behöver man inte ens tänka på att bifoga signatur. Ett lösenord till att hålla reda på, dock. Måste få någon ordning på dom där. Oxå.

    Jag köpte faktiskt en box inför helgen. För första gången i mitt liv. Rabls 1,5 l premiumbox på Grûner blev en perfekt gåva till svärmor som tack för hjälpen (1550 pix?). Och faktiskt – den var riktigt bra. Alltså ett par hundra flasklängder bättre än den iofs fruktansvärda Grüner (Hepp?) som man vågade riskera att servera på Rival. Och att reklamera fanns inte på kartan.
    Ja. Blev en lång utläggning från ingenstans. Bara tvungen att få det ur mig. ;)

    Vet inte om denna har observerats, men apropå vin i maten (intressant!):
    http://desbonsvins.wordpress.com/2009/08/27/i-vinet-matlagingen/

    Samtidigt tycker jag nog att enklare Barolo i Rugun funkar rätt bra?

    Men: Jag tror jag reserverar min få Pure till mig själv istället.

    ;)

  • Martin W

    >150 pix var det nog vid närmre eftertanke..

  • Gabriel

    >Det är ju skitroligt att Andreas satte 86 LGP på Pavie 05!

    Det är nämligen inte helt långt ifrån vad jag satte på 3 apor-boxen blint.

    Det är underbart med blindprovning, och Andreas ska ha all heder för att han ägnar sig åt det. Men jag tycker ändå att det var roligt eftersom Pavie 05 upplevdes som ett nästintill perfekt ungt vin i min mun. I en halvblind provning då. Men så gillar jag Chateaunuef också.

    Anonym,

    Skulle det där vara någon slags förolämpning?

  • Henrik

    >Gabriel: Jag gissar jag att Anonym menar att 86-poängsvin kan man hälla i grytan lika gärna som kocken. Och om Pavie 05 är 86p, vad är då Pure 07?
    Så jag skulle om jag var du snarare ta det som en hedersbetygelse – och det säger jag med Pure 04 i mycket färskt minne.
    Men om jag nu tycker att Pure 07 är 86p lovar jag att höra av mig. ;-)

  • Martin W

    >ja, det var alltså jag som var "anonym". Jag, min slarver, glömde bifoga signatur.

    Och förolämpningen var inte allvarligt menad och Henrik är nog sanningen på spåren – tänk vilka möjligheter det här öppnar: vem vill inte dricka Pure framför spisen?

  • Gabriel

    >Hej Martin,

    Jaså var det du, ja det är inte alltid lätt att läsa in tonfallet i en kommentar. Jag tänkte att det kanske var samma "Anonym" som härjade inne hos Frankofilen.

    Pure 07 är en klockren 85-taggare. Perfekt att koka portvinssås på om man vill slippa använda gott äkta portvin.

  • Andreas Larsson

    >Vad kul att haka på denna tråd, om än lite sent. Många av er kanske har en större erfarenhet av att blindprova Bordeaux men oavsett så står jag för min synpunkt. Denna typ av händelser dyker upp gång på gång och jag stöter ideligen på amatörer som läst "facit" = Parker och tycker att jag är dum i huvudet. Må så vara men vi är alla berättigad till en synpunkt – speciellt om den är sprungen ur kunskap och erfarenhet och inte vad man läst. Jag har provat alla årgångar av Pavie från 98-07 och 03 och 05 vid ett tiotal tillfällen – dessutom i sällskap med Lafite, Latour, Haut-Brion, Valandraud, Haut-Condissas, Cheval-Blanc et al. Jag tycker inte om vinerna men håller 04, 06, 01, 00 och 99 som utmärkta viner.

  • Niklas Jörgensen

    >Hej Andreas, kul du funnit hit!

    Nu vågar jag nog påstå att det inte är många som anser dig vara dum i huvudet när du, trots vetskapen om exempelvis din betygsättning av Pavie 2005, ändå låter den publiceras. Krävs kurage att stå för sina åsikter!

    Att du sedan inte alltid gillar stilen på Pavie är ju något annat…
    Jag är Pavie-fan men ingen hardcore-groupie. Har även jag blivit besviken på Pavie-viner….

    MVH

    Niklas J – som kanske ändå erkänner viss groupie(-het) då jag insåg jag i veckan fått hem en låda 2005 Sainte Colombe från…ja, visst ja, Perse ;-)

Follow

Get every new post delivered to your Inbox

Join other followers