>Vinveckan som varit – #38

>
Veckan präglas av en malande oro. Tjejtrilogin hemma är sjuk och efter ett besök på Danderyd så konstateras att de sannolikt har influensa, svin- eller bara helt vanlig hederlig dagisinfluensa undersöks ej närmre. Ska jag också åka dit? Jag som har bjudit in dussinet förväntansfulla vinentusiaster kan väl ändå inte bli sjuk nu, av alla jädrans tillfällen!

Ateist som jag är känner jag ändock ett visst behov tacka högre makter för att jag tilläts slippa sängläge – och kunde njuta av en sensationell provning av ett av vinvärldens klarast lysande stjärnor idag, Chateau Pavie. Ja, i alla fall i min vinvärld.

Dagen efter tillställningen präglas sinnesstämningen av såväl eufori som tomhet. Eller var det något annat som tyngde? De 25 flaskor vi totalt öppnade kanske?
Glädje över att ha provat nio så pass mäktiga viner med likasinnade är stort. Tomhet över det faktum jag kanske aldrig igen får dricka en 2000 Pavie suger verkligen. För 3400 kr för en flaska, hur bra den än är, lär alltid vevas med vetskapen det är lika mycket som två månadsavgifter till bostadsrättsföreningen.

Men, inte hänga läpp! Låt oss istället kasta oss ut i vinvärlden på nytt och finna nya skatter, nya upplevelser och fortsätta beundra alla dessa passionerade vinfolk som finns därute! Ny provning planeras redan och för de nyfikna går den under arbetsnamnet ‘traditionalist – javisst’.

Välkommen läsa veckans vinkrönika; kraftigt rödvinsfärgad och säkerligen nytt rekord i repetition; Pavie. Pavie, Pavie….

För 18 månader sedan kände jag ingen av de herrar som i lördags deltog i Pavie-provningen. Bloggandet har onekligen öppnat dörrar, bjudit på nya fantastiska bekantskaper och jag inser vilken tur jag haft som fått träffa likasinnade entusiaster. För ett och ett halvt år sedan fanns det inte en chans jag kunde skramla samman dussinet personer villiga att gräva djupa hål i portmonnän för att få prova jäst druvsaft från Saint Emilion. Nu kan jag.

Tack alla ni som förgyller min vintillvaro – ni är ju bara så jäkla härliga!

Inser hur bortskämd jag är. På fredag är det dags kila de få hundra meterna från jobbet till Ulrik som bjuder på Nebbiolo-lektion. Piemonte som faktiskt startade hela mitt vinintresse ges chansen återta en plats i toppen och knuffa undan några mossiga Bordeaux-viner från tronen.

Att bli upplyst är kul men kan bli dyrt. Något som den eftertraktade Percristina inte minst visade i lördags. Domenico Clericos hyllning till dottern Cristina som gick bort blott sju år gammal väcker känslor och jag dricker vinet med andakt och skänker lika mycket en tanke till förlusten av ett barn som den hyllning det ändå är i flaskan. Bravo!

Hösten är det samma som grytor och bäst av dem alla är Boeuf Bourgignon. Alla har vi olika sätt tillaga den men en sak är säker; får den fem timmar blir den bra!

Receptet för en lyckad Boeuf-kväll startar kvällen innan. Se till grytan redan då är färdig och låt stå över natten. Starta med att täcka botten av en tjockbottnad kastrull med rökt sidfläsk. Skiva det tunnt och täck hela botten. Släng över tunna slantar av morot så det täcker, hackad lök så det täcker och på med ett lager nötkött av önskad typ, fingertjocka bitar. Salta och peppra. packa ihop.

På med nästa lager morotsslantar, hackad lök och resten av köttbitarna. Salta och peppra. Täck med tunnt skivade skogschampinjoner, packa och skiva sedan över sista biten av det rökta sidfläsket.

Häll ner rejäla mängder vin och en skvätt konjak eller liknande. På med lock som ska sluta tätt och låt småputtra i fyra-fem timmar. Till det serverar du en uppfriskande Bourgogne; eller varför inte tre som var fallet i lördags!

Bourgogne är den ultimata gomrensaren, inte minst efter en Pavie-vertikal. För att göra det extra kul åkte tre nollsexor Aloxe-Corton fram; en Clos de Marechuades från Domaine du Pavillon (Bichot), Tollot-Beaut och Domaine Rapet. Bäst? Jämnt skägg mellan de sistnämnda…

Jag börjar skönja en ny 2003-kontrovers! 2009 blir varmt, mycket varmt!

Regnmängden i Bordeaux i augusti månad var mer än hälften jämfört med de senaste trettio åren i området enligt franska väderleksinstitutet. Dessutom var antalet soltimmar långt flera än vanligt och det är inte utan nolltre-vibbarna kan plockas fram igen. Flera skördar redan för fullt sina Merlot-druvor och på många håll är redan den potentialla alkoholhalten uppåt 15%! Japp, ni läste rätt.

Frågan är om lite regn inte skulle göra gott för de som ännu inte börjat?

Pavie, Pavie, Pavie, Pavie, Pavie…..tralalala…tralalala…..

Jakob bjuder på 2005 Nordlund. Appellation Avedøre Controlee. 11 månader på små ekfat har Castel, Lèon Miliot, Regent och Rondo fått. Min första bekantskap med danskt vin är ett faktum och jämfört med de svenskar jag provat är de långt före. Men givetvis långt efter riktiga vinregioner.

Doften invaggar en i viss förväntan; visst är det grönt och stjälkigt men också fatigt och aningen stalligt. Om doften har vissa poäng kan tyvärr inte samma sägas om smaken; glest och ihåligt.

Men kul är det hursom och jag måste ju ändå beundra dessa fantaster och trotsare av naturens begränsningar!

Två öar, Deusyls. Ena ön består av Viognier, den andra Rousanne. Vingården heter Bellefeuille och ligger i Terrassez du Larzac. Producent? Matrix musikmakare Rob Dougan a k a La Pèira!

Rob köpte markerna i Languedoc i slutet av 2004 men då han spenderar mesta av sin tid i London har han lämnat över ansvaret på den unge Jérémie Depierre. Den kände önologen Claude Gros konsulteras och har med sin rättframma vinstil och satsning på lokala druvor utan tvekan haft ett finger med i spelet avseende egendomens framgångar.

La Pèira har redan uppmärksammats internationellt, inte minst av Wine Advocate’s David Schildknecht och engelska vinhuset Berry Bros & Rudd som kallar La Pèira årets fynd.

2007 Deusyls består av 65% Viognier och 35% Rousanne. Ynka 1000 flaskor produceras årligen. Kombinationen är lysande i och med den förstnämndas blommighet tonas ner och den sistnämndas uppbackande syra gör vinet mer lagringsdugligt än en ren Viognier.

Två år på sin fällning i barrique är imponerande och första tanken är utan tvekan att här väntar en ekbomb utan dess like! Men icke; Deusyls är, om än fortfarande något ung, en autostrada av ren och skär lycka! Supersnygg och tokdyr ekrostningston, mogna gråpäron, honung, melon och jasmin möter inledningsvis för att efter ett tag i glaset smälta samman till en mer komplex och sammansatt doft.

Gräddigt, porrigt ekig med Viognier närvarande men uppbackad av svaga gummitoner och mogna citrussyror från Rousanne. Lång, gåshudsframkallande eftersmak.

Jag blir helt till mig när det dyker upp så skönt personliga viner som Deusyls – inte minst då de två sydfranska varieteterna oftast får utstå diverse spott och spe, trots sin höga klass! Bristly tar numer in La Pèira till Sverige. Kontakta dem för prisuppgift om Deusyls. En sak är säker; det här är lika stort som mer namnkunniga La Doriane från Guigal!

Nu ska jag inte komma med några påståenden om förfalskning eller dylikt, men behovet av att ifrågasätta var i helskotta alla 1947 Cheval Blanc kommer ifrån är befogat! Nästa Bruun-Rasmussen auktion innehåller en 1947:a och ärligt talat förstår jag inte man är beredd bjuda på den. Det är snart 62 år sedan fyrtiosjuan började jäsa och än tycks det finns gott om flaskor…. Skeptisk? Jag?

Hmmm….kanske skulle sälja tomflaskorna av Pavie på ebay. Har ju hört det finns “samlare” av sådana och att flaskorna lär generera en nätt slant.

Undrar förresten vad korkarna är värda……?

Thunevins utmärkta Haut Carles från Fronsac fick agera referensram under vår andra Pavie-flight. Vinerna var helt enkelt för bra och ibland krävs en down-to-earth flaska för att förstå kvaliteten. Och vilken skillnad det var!

Haut Carles var, om än ett småmysigt glas, i sammanhanget närmast glest och ihåligt. Vilket egentligen bara konstaterade hur monumentalt bra Pavie är utan att för den sakens skull förringa Fronsac-vinet!

Jönköping hemma. Borde vara en lätt uppgift. 2:4 indikerar det motsatta dock. Fast i ingenmansland och resterande del av säsongen är transportsträcka mot säsongsavslutningen. Kanske dags spela in ungdomarna nu för flertalet av de etablerade lär lämna. Ännu ett år i Superettan är inte så illa. Nästa år tycks serien få intressanta nykomlingar i form av ett par Stockholmslag ingen räknat med…