>Vinveckan som varit – #39

12

>
Ibland får man bara till det. Lördagens söndagskyckling var ett sådant tillfälle. Hela kycklingar som tillagas i ugn och östa med egenhändigt
kokad buljong, äppelmust och äppeljuicekoncentrat. Lök och syrliga äpplen runt om kycklingarna. Väl färdiga så stavmixar jag hastigt skyn och i med någon deciliter grädde. Mein gott – vad gott!

Som son till danska föräldrar har jag lärt mig såsens betydelse. Om jag lyckats med en rätt är min fars första kommentar inte hur gott det var utan ‘god sås’. Såsen är med andra ord indikatorn på en lyckad rätt för farsan! I motsatta hörnet finner jag min äldsta dotter, och jag vet inte om jag ska bli orolig, men blotta närvaron av sås på hennes tallrik och ramaskri utbryter!

Kycklingen förresten, fick sällskap av en alldeles underbar lätt kyld österrikisk Blaufränkisch. Rakt på sak-mat, rakt på sak-vin. Ibland är det enklaste det mest geniala!

Välkommen läsa veckans vinkrönika – den 39:e i ordningen!

*

Oftast är det för omvärlden synnerligen triviala ting de bråkar om; en kvadratmeter här eller där, placeringen av en häst, grannar bajsar i min rabatt, någon går halvnäck i trädgården eller rätt och slätt för att det är tradition – vi har ju bråkat i generationer!

Jag talar om Grannfejden, kanske det mest underhållande tv-programmet just nu. Vart man lyckats finna alla dessa original är för det första en bragd men att få dem deltaga i offentlig förndring är nästan än större. Förmodligen är stoltheten och vetskapen man har rätt(?) så pass intakt att de inte inser vad som är deras eget bästa.

Kan inte låta bli att fundera på vad som går hem i glasen hos dessa individer. Särskilt inte efter att ha upptäckt ett sydafrikanskt vin som borde tilltala klientelet som medverkar i Grannfejden.

Annars kanske något för Aschberg & C:o att servera som uppvärmning inför konfliktshanteringen?

*


Jag tror jag håller med Robert Parker. Att prova och bedöma ung Barolo är bland det tuffaste man kan göra. Ändå var det precis det som Ulrik bjöd in till förra veckan men tack och lov hade han även smygit in några alldeles underbara viner med delikat mognad!

En enkel huvudregel när det kommer till bedömningen av lagringspotential (beaktat alla nödvändiga komponenter är på plats) i ett vin och huruvida jag ska lägga undan ett par flaskor eller inte är: “Gott idag, gott om fem år”. För ett vin som jag upplever saknar harmoni idag, varandes obalanserat, för eldigt och så vidare, lär sällan vara bra om fem år. Men den huvudregeln tycks inte fungera fullt ut när det kommer till Nebbiolo vilket flera flaskor visade prov på. Bättre då koncentrera sig på de som bjöd på omedelbar njutning för de var ändock de som jag tar med mig i minnesbanken.

Kvällens största upplevelse stod Conterno-Fantino’s 1997 Sorí Ginestra för; vilken underbar mognad och förförande doft! Så snyggt integrerad ek mixad med en ljuvligt multnad ton. Knappast en Barolisti men 1997:an lyckas ändå få med sig det bästa från såväl gamla som nya skolan. Wow!

Ett vin jag sannolikt inte hade placerat som Nebbiolo, eller i Piemonte för den delen heller, var Scavino’s 1999 Rocche dell’Annunziata. Strålande glas och nära förstaplatsen men ursprungstypiskt; nej. Scavino i övrigt blir jag inte klok på. Provningskommentarerna svajar och jag får närmast burgundiska vibbar kring kvaliteten; man vet aldrig riktigt vart man har dem.

Tradition så det förslår bjöd emellertid Paolo Cordero di Montezemolos 1978 Enrico VI på. En för många okänd vinmark belägen i Villero, Castiglione Falletto. Till en början stumt och mest visandes järntoner. Men så efter ett tag startar utvecklingen och ur glaset väller allt man som traditionalistvän kan önska sig! Komposthögen är där, svampen, lakritsroten och en delikat violton. Röda bär, järn och botti backar upp. Syrorna får nog en och annan att slå en kullerbytta men de är i finfin balans och Enrico VI är en skön bekantskap. Inget för de fruktorienterade gommarna dock.

Som alltid dyker det upp extraviner och här fanns flera spännande bekantskaper. Cigliutis 2005 Barbaresco Serraboella var precis allt du inte trodde var möjligt i en nollfemma. Läckert, omedelbart tilltalande och ett vin jag sannolikt druckit upp vid det här laget om jag ägt en låda! För vem kan hålla fingrarna borta från denna?

“80-talet, 80-talet Vad kunde gå snett, vad kunde gå galet?” Inte mycket 1987 enligt Just D och att Nebbiolo inte ska underskattas i de mindre åren visade Nada Fiorenzos 1987 Barbaresco. Supermoget, men på inga sätt på väg falla samman som ett korthus, visade det upp ljuvlig mognad och hur väl Nebbiolo håller även i en svag årgång.

Egendomens blott fjärde årgång. Tidigare såldes allt på bulk men när Bruno Nada frågade farsan 1982 om de inte skulle starta egen produktion så var svaret ‘pruvuma’. Låt oss prova. Störtskönt! Förresten, EUR 29 – fem solar?

Visst är Nebbiolo läckert men jag erkänner villigt de sällan sätter känslor i rörelse som Bordeaux och Bourgogne lyckas med i min vinvärld. Hursom, Piemonte startade mitt vinintresse för drygt 15 år sedan och det sägs ju att man slutligen återvänder till startpunkten så inte ska jag väl ge upp än?

Nästa djupdykning bland höstlöven blir av desto mer moget slag när tio 1971:or ska upp för bedömning! Syror någon?

*


Hur avslutar man bäst en Nebbiolo-sittning? Typ ett på natten? Tja, vad sägs om en 2007 Pure! Inget snack om saken – den här får fart på dig och plötsligt känns det som det pågår en boxningstitelkamp i gommen!

Herre min je vilken sagolik frukt! Kirsch och hallon i sin renaste form varvat med skön mineralnärvaro och läcker bärkryddighet. Jag erkänner att denna hedonistiska dryck nog är i mäktigaste laget för mig och att alkoholhalten är för bra helt enkelt, men att det är välgjort, maxat vad gäller personlighet och har samtliga komponenter i balans är det inget snack om!

Är det något vin som klarar av att sippas på när man står där omgärdad av grillrök så är det detta fullständigt monumentala vin. Pure klarar allt!Hmmm…funderar på att bli frukthora för att använda en medbloggares ord.

*


Min korkdefektsklagan i tidigare inlägg kan även bjuda på en solskenshistoria. I samband med vår första dotters födelse i maj 2007 fick vi en Dom Perignon av en god vän, mycket god vän ska tilläggas. Dessutom fick jag själv köpt en av 1996:an och i samband med Pavie-vertikalen för ett par veckor sedan föll det sig naturligt inleda en stor kväll med en stor Champagne!

Ur med korken på 1996:an; nu ska grabbarna testas! Men något står inte rätt till; frukten är platt och en svag ton av papp pockar på önskan att helt ta över doft- och smakpaletten. Nettare-Anders kommer förbi och skriver under på min korkoro. Svordomar haglar inombords och lusten trycka ner korken i halsen på korkproducenterna är synnerligen tilltalande just då. Finns bara en sak göra; öppna den andra.

Skillnaden är markant och nu visar sig Dom P 1996 från sin rätta sida och varför det är en av de bästa årgångarna producerat under modern tid. Underbart! Men jag släpper inte korkdefekten och tar kontakt med Systembolagets kundservice. Då årgången utgick ur deras sortiment 2005 (även om restpartier av 1996 kan finnas på hyllorna runtom i landet) så är ersättningen lika med noll.

Ok, fint. De lutar sig tillbaka på Konsumentköplagen och det är inget orda om. Istället kontaktar jag Moet-Hennessy direkt i Frankrike och de hörsammar min klagovisa. Min defekta flaska hänvisas emellertid till deras kontor i Sverige vilka jag kontaktar. Lisa på LVMH-gruppen tar tag i ärendet och efter lite samtal med Systembolaget får jag mail om att jag kan kila ner till mitt närmaste bolag, Fleminggatan, och erhålla en ny flaska, dock år 2000.

Moet har skött min korkdefekta 1996:a på ett sådant proffsigt sätt man bara kan önska. All heder åt dem och deras månande om kunder. Och för att göra det hela lite bättre så skickar Lisa en liten Dompa-attiralj i form av en stopper för att visa sympati.

Mina damer och herrar; gissa om Moët-Hennessy fick en dos goodwill eller badwill av mig nu? Så tar man hand om sin kund, så ser man till att kunden förblir kund även i framtiden! Snyggt!

*


Tout feu tout flamme. Om namnet på Toni Hartl’s Blaufränkisch är en hyllning till jazzpianisten Michel Legrand och dennes stycke vid nämnda namn, ett uttryck för passion eller om han bara är förbannad så det ryker framgår inte. Att Toni brinner för vin är dock ingen hemlighet.

Något som startade som en hobby blev plötsligt dennes fulltidssysselsättning och att han har fingertoppskänslan visar inte minst Tout feu tout flamme i årgång 2005. Tydligen är jag inte heller den enda som upptäckt egendomen som på senare år vunnit flertalet utmärkelser och uppmärksammats i press. Från sina biodynamiska odlingar i Neusiedlersee/Hügelland och från musselkalkrika jordar hämtas Blaufränkisch som dessutom får ca 18 månader på franska barriques.

2005:an är fortfarande ganska mörk i sin färg. Mognaden har emellertid nått längre i doften som fullkomligen väller ur glaset! Kirschlikör, fina kryddiga fattoner, svag grön paprikanyans, blomsteräng och våta stenar är de första intrycken. Så elegant packat in.

Musselkalken gör sig mer tillkänna i smaken med en mineralettrig syra som dock skänker spänning till vinet. Ganska ekflabbigt men det gör inget; bärigheten, mineralen och kryddigheten bär det fint. Inte fylligt på något vis – bara så smakrikt som en mer modern Bourgogne. Vincent Girardin tänker jag på mer än en gång när vi dricker det!

Serverat runt 16 C är det hursom ett strålande ackomanjemang till min äppleinspirerade sås och kyckling. Tack Wolfgang på WeinWeber för att du tar hem denna läckerbit – och att du fick en inbiten fransos till att slå till (EUR 16,85)!

*


Om BoIS hade planer på att aspirera på en allsvensk plats nästa säsong får man nog tänka om. Klirret i kassan sinar och får man nu sällskap av Djurgården och Hammarby så är det bara att glömma! Samtidigt kan Superettan nästa säsong bli den mest intressanta sedan såväl DIF som MFF åkte ur och en viss Zlatan slog igenom…

*

Share.
  • Henrik

    >Det är rätt lustigt det där med kundomhändertagande (säg det sju gånger snabbt!).
    Om man går på krogen och råkar ut för en liten mishap av något slag minns man det. Om krogen i fråga gör något åt det, typ bjuder på efterrätten eller konjak till kaffet eller motsvarande så minns i alla fall jag det hela med viss värme och är ofta generös med dricks.
    Om man inte är villig att kompensera på något sätt och visa att mishapen var just en mishap och inte en regel, så går jag aldrig dit igen – och lämnar inte en spänn i dricks.
    Moët verkar ha förstått hur man går till väga – och varför.

  • Niklas Jörgensen

    >Så sant som det är sagt; taskig behandling på restaurang sitter kvar länge! En av stans mest ansedda visade ytterst likgiltig och samtidigt aggressiv attityd mot min chef när hon bad om att få tillbaka kreditkortet efter notan. Då hävdade de inför 8 dinerande – med motsatt åsikt – att hon redan fått det! Rädslan för vad som hänt, och att det var ett firmakort, gjorde att hon spärrade asap. Dagen efter ringer hon dit, sur över bemötandet men även för att be om faktura istället då kortet spärrades. Då var aggressionen än värre och bemötandet lååångt från den klass de hävdar sig ha.

    Att bli beskylld på restaurang av högre klass för något man inte gjort är inte service. Min chef ger sig inte för hon kräver en ursäkt från högre håll men den kommer aldrig. Dessutom en förväntan de tar avgiften för nytt kort…

    Kan säga att den här restaurangen lär aldrig se mig där igen och den badwill de villigt drar på sig istället för att erkänna de gjort fel är skrämmande. Många svenska restauranger må ha bra mat men det är få som klarar av servicen…

    /N

  • Kayaker

    >Vilken restaurang ska man undvika då? :-)

  • Martin W

    >Niklas,

    Jag blir upprörd när jag läser detta.

    Men får man säga A utan att säga B? ;)

  • Rhônarna-Micke

    >Som säsongskortsinnehavare på Söderstadion sedan 12 år tillbaka så får man nog inse att den allsvenska sejouren kan vara över för denna gång. Allt annat är ett mirakel med tanke på hur det har sett ut i år.
    Välkommen till söder säsongen 2010! Kanske kan ses över ett glas "chateau vadå" på Gröne Jägaren innan BOIS-matchen? ;-)

  • Niklas Jörgensen

    >Micke; Söderstadion har gett mig ett par fina minnen; faktiskt bland de bästa! Minns återkomsten till Allsvenskan 2002 när duon Nannskog/Milovanovic härjade på toppen uppbackade av bland annat Alex Farnerud och Johan Andersson! Alex mål på Söderstadion när vi vann med 2:1 var en sann pärla, Mats Svensson straffräddning i slutminuterna likaså! Ojoj…

    Men nu tror jag, i min värld, tyvärr inte Bajen åker ur utan kniper kvalplatsen och fixar allsvenskt kontrakt. Hade för S1's skull dock hellre sett Bajen än Örgryte – dessutom hade jag fått en extra "hemmamatch"

  • Niklas Jörgensen

    >Kayaker och MartinW;

    Visst är det upprörande! Men samtidigt är jag inte förvånad; har nästintill slutat äta ute i Sthlm då det finns för mycket hänga upp sig på.

    Oftast retar jag mig på undermålig service, särskilt när nivån i övrigt har högtflygande ambitioner, men även priserna är idag löjeväckande. Maten kan jag ta men vinet? Nja, vin ute i Sverige blir allt mer öl för mig. En Nynäs gör jobbet utan att ruinera mig…

    Dock vill jag inte smutskasta ett etablissemang då jag inte vet om det var enbart servitören som var malplacerad och inte borde höra hemma i branschen, även om vi krävde förklaring från högre håll.

    Ni får mejla mig om ni vill veta mer ;-)

  • Finare Vinare

    >Niklas, du är alltför vänlig! Att sakligt redogöra för vad som hänt är inte att smutskasta restaurangen. Personalen är en organisk del av etablissemanget. Inte minst om det är ett ställe i toppklass.

    Kul att läsa om baroli och annat som vanligt – och snart sitter vi där i tidsmaskinen med rattarna inställda på 1971…

  • Niklas Jörgensen

    >F&V; rattar, renato, ratti = 1971 Marcenasco!

    Jag kan dessutom utlova ett litet gästspel till maten där vi förflyttar oss söderut och provar en trilogi Rancia Riserva i årgång 1997, 1999 och naturligtvis 2006:an! Får se hur nittiotaliserna har det med ett decenniums mognad …

  • Finare Vinare

    >Ne hold nu ferie Niklas! Du er jo helt crazy…

    Och vi som har druckit upp våra Rancia 97/99 för vi gissade de var på väg utför.

  • Niklas Jörgensen

    >Äh, har ju gått ner till 80% nu när kidsen är små och vi vill ha lite mer tid samman. Och då finns det även utrymme för lite wine & dine ;-)

    Återstår att se om ni tog rätt beslut ;-)

  • disa
Follow

Get every new post delivered to your Inbox

Join other followers