>Vinveckan som varit – #44

>
Varför välja att promenera i lugn och ro till bussen eller spårvagnen varje morgon när man kan springa? En sak som historien lärt mig är att jag är oförbätterlig och varje morgon är den andra lik – mackan i handen och snabbt ut ur dörren. En psykologskolad skulle mumla något om spänningssökande i vardagen och att jag får kickar av att nå bussen i sista sekund men nej; jag är bara usel på att planera min morgon alternativt en tidsoptimist.

Så en dag i veckan; mackan i näven, och bussen nås i sista sekund. Av någon anledning rusar jag och käkar min macka samtidigt och får något frö i fel strupe. På bussen kittlar naturligtvis brödresten något ofantligt och jag hostar till ett par gånger. Aaaahh! Smitta, spetälsk i vår närvaro! Folk stirrar som om jag vore pestsmittad och i någon sekund känns myteri på buss 221 vara det som övervägs av medpassagerarna i min närhet – särskilt när de blickar som levereras är av mördande karaktär.

Frågan är vad göra; börja förklara eller nonchalera? Tror jag hostar lite till för att reta upp alla som dömer i förtid i dessa spetälsketider. Kom igen; folk hostar alltid under höst och vinter, särskilt vi som springer och jagar bussar med mackan i munnen!

Välkommen läsa veckans vinkrönika som kämpar febrilt med att hålla sinnena lugna och inte stirra iväg i alltför positiva ordalag!

*

Jag måste lära mig innebörden av BYOB. Någonstans längs vägen har jag slängt in ett extra B och fått det till BYBOB; Bring Your Bottle Of Bordeaux. Bordeaux-tok som jag är lyckades jag än en gång få med mig en Bordeaux när Finare Vinare bjöd in till blindprovning och egen medhavd flaska var tema. Men för en gångs skull var förvirringen närvarande bland deltagarna när min åldersherre från Saint Emilion skänktes, och det var till en början blott en herre som envist klamrade sig fast vid Bordeaux. Nu var det en tuff sak finna men 1981 Chateau Ausone (92) visade hur fantastiskt hållbar klassisk Saint Emilion är, och bjöd på en magnifik doft och slank, järnaktig smak. Mognad regerar!

I övrigt dök det upp idel storslagna viner och utan tvekan var det en av de bättre och roligaste BYOB’s på bra länge – kanske den bästa? För när man lägger ut med en 2007 Mazis-Chambertin (95) från Olivier Bernstein är nivån satt och gåshuden ett faktum!

Braida deltog med två superba Barbera’s i form av 2004 Ai Suma (91) och den stora fågeln, 2000 Bricco dell’ Uccellone (92) i underbar mognadsskrud. Pessac-Leognan representerades i form av en urläcker och skönt elegant 1998 Chateau Smith-Haut-Lafitte (93). Jag var i Saint Julien. 11 år gammal och visst klarar den moderna Bordeaux-stilen att lagras!

Clos des Papes 2001:a visade musklerna i kombination med begynnande mognad och elegans men främst föll jag för väldoften (94). Alain Voge stod för kvällens luring och det tog bra tid innan vi landade i Syrah-land. Och Cornas. Och 2003. Vieilles Fontaines var atypisk men ett vin jag gärna skulle vilja vända tillbaka till om sju-åtta år (90).

Ska jag fortsätta? Nysläppta 2007 Amon-Ra (92) är en koncentrerad och välgjord sak men inget som kickar igång mig. Omprovning när allt lugnat sig skulle jag gärna vilja, för just nu är det för mycket av allt. En av kvällens stora upplevelser för min del stavas 2003 Pajé från Roagna! Oj! Wow! Vid sidan av Conterno Fantino’s 1997 Sorí Ginestra tidigare i höst är det min främsta Nebbiolo-upplevelse i år. En 2003:a! Än en gång ett bevis på att en årgång inte ska generaliseras även om denna var något atypisk – men det är väl vad vin handlar om – variation (95)!

Slutligen en slamkrypare för att sällskapet skulle få gräva djupt i hjärnans vinbank. Prestigevinet 2004 Eisner är en Blaufränkisch från Neusiedlersee och biodynamiske Toni Hartl. Gamla stockar, första försöket i 2004 och en skön kompost-aktig stil med lätt grön ton och kryddighet. Snygga dyra fat. Bourgogne och Rhone är gissningarna innan plötsligt, efter många om och men vänts, Österrike kommer på tal. Personligen får jag Bourgogne-vibbar och gillar stilen – Hartl är en vinpersonlighet värd att följa (93). Vilken kväll!

Agriculture Biologique. Ekologiskt jordbruk. Det är på modet att kunna stoltsera med något KRAV-liknande på etiketten – åtminstone när vi talar billigare viner.

En trevlig utveckling och när jag stöter på en 2005 Chateau Busqueyron från Bordeaux till EUR 6,50 med nämnda gröna symbol på etiketten blir jag naturligtvis nyfiken.

Busqueyron är ett enkelt Bordeaux-vin men med allt i balans. Mognad, röda bär, örtighet, jord, gräs och en lätt unken torkat hö-ton. Lätt, balanserad smak där återigen den fina mognadstonen gör sig tillkänna. Snälla tanniner, lätt syrlig mitt och bara ett helskönt matvin. Bordeaux’ tusentals odlare rymmer flera Busqueyron. Det gäller bara att finna dem kära importörer (84).

En ny bok om Champagne har nått hyllorna, i alla fall i Danmark. Mads och Mia Rudolfs Champagnebibelen har fått mycket ros och för alla fantaster av vinet kanske ett inköp kan vara på sin plats? Vackert illustrerad och kanske mer för oss vinromantiker än Juhlin’s mer faktaspäckade verk. Intresserad? Kolla då här.

Michel Jamais kallar till mat- och vinkväll på Villa Källhagen och i glasen är det endast Mondavi! Fyra rätter, alla ytterst välgjorda, presenteras med olika Mondavi’s i glasen; allt från den helsköna 2006 Napa Valley Fumé Blanc Reserve To-Kalon Vineyard (90) som matchar en rödingfilé ypperligt, till en härlig och klassisk 2001 Cabernet Sauvignon Reserve (93). Prestigevinet fick dock se sig besegrat av 2005 Napa Valley Cabernet Sauvignon (91) till en oxkind bräserad med vinbär och serverad med en kräm av potatis med rostad jordärtskocka, samt friterad ostronskivling och svartrot. Kvällens rätt och den ‘enklare’ Napa-cabben var en höjdare till maträtten! Tack för lektionen Michel!

Öl med hög alkoholhalt har jag en naturligt misstänksam inställning till, om det inte står Belgien på etiketten. Jo, jag vet min ölkunskap är begränsad men när den långe jugoslaven har med en Mikkeller vid namnet Beer Geek Brunch Weasel stiger förväntningarna. Mikkeller är kul följa och även om vissa provade flaskor gett mig rysningar har andra varit bland mina bättre ölupplevelser.

Weasel är ett av dem! En kaffestout som är producerad på den exklusiva Kopi Luwak, världens vid sidan om Blue Mountain, dyraste kaffebönor. Marknadsgrej eller ej, vad vet jag, men smakar bra som attan gör det och inte för en sekund tänker jag på alkoholhalten 10,9% som ölet når upp till. Kopi Luwak förresten; framställt från den indiska palmmårdens avföring där bönan, som är mårdens favoritföda, transporteras hela vägen genom tarmsystemet innan den grävs fram för kaffeframställning! Något för Discovery Channel’s Dirty Jobs?

Ett sanslöst läckert öl med rostade kaffetoner, bränt socker, mörk choklad och en gräddig krämighet. Fantastiskt! Vilket lorte-öl som Mikkeller själv kallar det!

1999 Piemonte får en ordentlig genomgång av danske René Langdahl Jörgensen i Gastro. Läsningen är onekligen intressant då vinerna som provats visade den inte hade samma klass som exempelvis 1996 som den jämförts med, men att de var mer tillgängliga och behagligare i sin tanninstruktur. Dock var det flera som redan var på väg nedför och sitter du på nittionio kanske det är dags börja prova? Hela artikeln kan du läsa här.

Den svenska fotbollssäsongen är över. Assyriska mäktade inte med uppgiften att fälla DIF men Superettan lär ändå bli hyperintressant nästa år. Idel klassiska lag och när såväl Hammarby åkt ner och Brage, Degerfors och Öster tagit sig upp är det upplagt för större publikintresse. För oss BoIS:are är det frågan om man ens kan ligga i mitten nästa år. Något av ett stålbad måste starta och proffssatsningen är över för denna gång. Dags att återgå till att dela bolltrillandet med sitt nio till fem-jobb!