>Vinveckan som varit – #45

>
Japp. Trogna läsare har noterat veckobrevets sena publicering. Sjukdom har återigen hälsat på och av någon anledning är det tjejtrojkan som råkat illa ut; naturligtvis med stortjejen i ohotad ledartröja. Vakandet har sugit musten ur den lilla energi som fanns och sena kvällar, läs nätter, har snarare använts till att författa rapporter med deadlines.

Men skam den som ger sig, särskilt när det finns så mycket att berätta! Som att jag så sakteliga åter är på väg bli nebba-freak efter ännu en sittning som visade Piemontes världsklass! När man får ett ofattbart stort vin för etthundranitton euro’s och trettioåtta-års ålder då inser man hur knasig och ologisk unga viners prissättning är.

Ut på nätet, sök moget storslaget vin och betala mindre än många ynglingars pris! Europa är fullspäckat med kunskap och kompetens bland vinhandlarna – lär känna dem och en ny vinvärld öppnar sig!

Välkommen läsa vinveckan som varit – den 45:e i ordningen!

Ni som läser mitt veckobrev har redan stött på Amaroneskandalen i Danmark där en superbillig Amarone visade sig vara allt annat än just Amarone. När det italienska jordbruksministeriet nu börjat nysta upp härvan har även Piemonteproducenten Dessilani fått sig en törn. Tydligen har nämnda producent blandat olika viner och kallat det för Amarone. Ingen rättssak dock och ännu inget bekräftat från ministeriets sida.

Saken har främst blivit stor i Danmark då Dessilani haft ett femton år långt samarbete med Carlo Merolli och danska B.T. hävdar att Merolli, enligt italienska jordbruksministeriet, är rejält insyltad i den härva som medfört att ca120 000 flaskor uttunnad Amarone sålts i danska livsmedelsbutikskedjan SuperBest under två års tid.

B.T. hävdar, att enligt ett pressmeddelande från italienska jordbruksministeriet, så har en känd och berömd producent i Fara Novarese, med stöd av en lokal handlare, räknat ut ett system hur man kan mångfaldiga mängden Amarone och Ripasso genom att förtunna med franskt bordsvin.

I pressmeddelandet från ministeriet antyds att den lokala handlaren ska ha varit med om att utveckla ‘receptet’ för förtunnad Amarone men det stannar vid just antydningar. Merolli har inte blivit kontaktad av ministeriet som inte heller menat att nämnda vinhandlare skulle vara djupt involverad. Carlo Merolli själv bekräftar att det är han som är den lokala handlaren som omnämns men att han varit agent för Dessilani i drygt femton år, och att i samband med att myndigheterna gjorde husrannsakan, fann de fakturor och korrespondens med Merolli.

Carlo Merolli anser sig naturligtvis orättvist anklagad och har anlitat advokat som ska etablera kontakt med italienska jordbruksministeriet och få rätsida på saken. Läsaren hålls uppdaterad i vinhandlarens nyhetsbrev. Kan du italienska – läs mer på jordbruksministeriets sida!

Vi stannar i Italien och i Piemonte. Helgens sittning var en av de mest fantastiska jag varit med om på bra länge och de tio Barolis och Barbarescos som provades från det legendariska året 1971 var i flera hänseenden minnen för livet. Krydda en sådan sittning med ett Vor- und Nachspiel som stavas Klaus-Peter Keller Grosses Gewächs, Giacomo Conterno Cascina Francia, Rancia Riserva, Quinta do Noval Nacional och en närmast utdöd stil i form av en Quinta do Pesoes från Carcavelos – ja ni förstår själva.

Alla flaskor hade inhandlats hos Stefan Töpler i Siegen, Tyskland och en bättre Piemontekännare är svår finna. När dessutom en 1971 Pajoré från kultkillen Enrico Giovannini Moresco hängde med för EUR 119 och presterar i absolut världsklass; ja då är det svårt förstå varför folk rusar efter snordyra ynglingar med blott tre-fyra år på nacken.

När en 38-åring visar vitalitet, spänst och frukt trots nästan fyra decennier så är det värd all respekt. Den storslagna Pavie-vertikalen i all ära men jag kan inte smälta den oförglömliga elegans och charm som Pajoré utstrålade. Snälla, unna dig en flaska innan det är för sent!

Pajoré i all ära men ganska nära förstaplatsen var även Marcarini’s sagolika Brunate (96 p). Den renaste violton du kan tänka dig är det första som vandrar in i näsborrarna och lustfylld är doften raktigenom. Vital smak i övrigt med lätt tjärig ton, färsk tobak och rödsyrliga bär! Elegansen är snudd på vassare än Pajoré men kanske ändå saknar det där lilla för att lyfta upp den till absoluta toppen.

Men onekligen ett glas La Morra som vandrar in på min topp-fem över bästa Nebbioloviner som inmundigats. Vilken kväll!

Nämnde jag förresten Pio Cesare? Standard-Barolon (95 p) levererade som vore den från ett högklassigt läge och det är inte utan man undrar hur det hela gick till! Och vingårdsläget Pora (93 p) från allas vårt älskade Produttori del Barbaresco; lite rustik men oj vilket liv!

Frankofilen i mig får allt svårare försvara sin tidigare ohotade position på tronen och mitt i all Nebbiolo-yra trillade det visst även in en låda Monviglero från Frattelli Alessandria på mitt annars franskdominerade konto hos Berry Bros & Rudd.

Jag har genomskådat tricket och så tycks även övriga vindrickande befolkningen i Sverige gjort. Tredje torsdagen i november månad är ett jippo som knappast står för kvalitet. Beaujolais Nouveau är inte bara snuskigt dyrt för absolut ingenting, det är också ett förbaskat tråkigt vin.

Men naturligtvis är Gamay-gamarna värda all respekt som lyckas pumpa ut miljoner och åter miljoner liters skumbanandoftande bärsaft som nätt och jämnt hunnit erhålla epitetet vin. Inventarier vad är det?

Kosingen strömmar in på kontona och vinböndernas marknadstrick är klockrent. Men uppenbarligen är den svenske vinkonsumenten smartare än så; eller är det rätt och slätt så att allt som inte kommer på dunk numer är ointressant? Nouveau på BiB kanske vore något?

Provning för Apoteket och på agendan stod Portugal. Härligt få chansen entusiasmera 55 deltagare och ge portugiserna en skjuts i rätt riktning! Först ut en strålande sval 2008:a Soalheiro (88 p) som sedan följdes av fyra röda; Quinta do Crasto’s instegsvin i årgång 2007 (89 p) är förförande bärfruktig och mineralbitig. Helt befriad från ek är det ett strålande alternativ till Cotes du Rhone. Tankarna far nämligen till Rhones lika renklingande frukt och faktum är att årgången är mycket lyckad även i Dourodalen.

Esporaos förförande och läckert ekrostade nollsexa är omöjlig motstå i vinprovningssammanhang. Första intrycket är att detta håller inte, men med tid i glaset växer komponenterna och syran blir mer närvarande. Blandade druvor i form av Aragones, Trincadeira, Alicante Bouschet och Cabernet Sauvignon. Vill du känna nya Portugals potential utan att bli ruinerad är detta valet (90 p).

Domingos Private Collection stod för en nollsjua Touriga Nacional. Tyngre, tätare och med bättre närvaro än tokhyllade Vila Santa. Visst en tjuga mer men det är det värt (87). Ett vin lirade i sin egen liga och det var Mouchao’s unika, fascinerande och superbt balanserade 2003:a. Tallbar, mynta, svarta oliver och röd ren frukt är så spännande och det täta smaken, fint inlindad i såval syra som strävhet är lång, mycket lång. Inget snack om saken; 2003 må vara ett problematiskt år i många regioner men i Alentejo, och flera andra områden i Portugal, är man världsmästare på att hantera värme (92 p).

Anders Linderoth är historia i BoIS. Trots en säsong kvar på kontraktet får han gå och BoIS är sin tradition trogen att sparka tränare. Nu verkar det ligga en hel del schismer bakom; inget förtroende bland spelarna, långväga pendlande och ett svalt intresse för sitt jobb. Ny tränare sägs redan vara klar och nu kan man blott hoppas det blir en tränare med hjärta för klubben. Jörgen Pettersson sägs bli assisterande – kan man hoppas Andreas Jacobsson blir tränare?