Vinveckan som varit – #53

17

Nej, jag lider inte av skrivkramp – min musa har inte övergett mig. Oönskat besök i form av kräksjuka drabbade en majoritet av familjen förra veckan och toppades med lilltjejens första öroninflammation vilket försenat veckans sammanställning. Helgens enda vinglas blev således ett från Bordeaux och vad passar väl bättre till en fransk Hitchcock-inspirerad thriller; Anthony Zimmer. Skön film, snyggt foto, vackra färger och en elegant Merlot-dominerad historia från Castillon därtill var helt rätt när ungarna somnat och lugnet var ett faktum.

Fransk film är åter på tapeten hemmavid och helgen innan var det Pour elle som fick oss att sitta som fastlimmade i soffan. Inte den mest trovärdiga historien men filmen ska ses för skådespelarinsatserna, det dystra men ack så snygga fotot och givetvis för temat; hur långt är du beredd gå för kärleken. Vad dricker man till en sådan film förresten? Bourgogne? Det ältas mat- och vinkombinationer hit och dit men när läste du sist vad som passar till Braveheart? Veckans vinkrönika tar således ett innovativt grepp, går i filmens tecken och delger ett knippe subjektiva filmtips och passande drycker därtill.

Välkommen läsa veckans brev – det 53:e i ordningen.

Varm sommarkväll, nästan sydeuropeisk. Det är då du agerar och drar ut tv:n på balkongen, terrassen eller i trädgården, ställer fram plaststolarna och vips så har du din egen utomhusbio. På med Cinema Paradiso, en feelgood-film utöver det vanliga och en hyllning till filmens magiska kraft, ungdomens kärlek och vänskap. En rulle man med jämna mellanrum gärna återser och när man då sitter där, den varma sommarkvällen och för ett ögonblick tror man sitter i Castelbuono utanför Palermo, ja vad passar då bättre än en värmande Rosso del Conte från Tasca d’Almerita! Ett lysande exempel på att Nero d’Avola visst kan leverera stora viner! Sympatiska Wein-Bastion har vinet och fraktpriserna är mer än överkomliga.


Vinprovning och film? Då är det Jim Jarmusch Night on earth som gäller! Tittaren får följa fem taxiresor under en natt och interaktionen mellan förare och passagerare. Först ut är Los Angeles där en ung och kaxig Winona Ryder dissar ett skådisjobb hon erbjuds av en talangscout. New York står på tur och här körs taxin av Helmut Grokenberger, en immigrerande östtysk som precis köpt taxi i New York. Lokalsinne medföljer dock ej taxin. Därnäst går resan i Paris och handlingen utspelas kring mötet med taxikillen från Elfenbenskusten och den blinda passageraren han plockar upp mitt i natten: “Don’t blind people usually wear dark glasses? Do they? I’ve never seen a blind person”. Roberto Benigni står på tur och den stackars passageraren är en hjärtsvag präst som tvingas ta emot bikten från en Benigni som medan han med deras liv som insats kör taxin, även inlevelsefullt berättar om sina avvikande sexuella erfarenheter. Sist ut är ett vintrigt och kylslaget Helsinki. Taxichaffisen Mika, spelad av en helskön Matti Pellonpää, får tre fyllon i bilen som precis supit upp kompisens avgångsvederlag. Vad sägs om en ‘cabbe-provning’ till Night on earth? En ung och livlig kalifornier under Los Angeles, en rökig sydafrikan under sliriga färder i New York, en traditionell Medoc i Paris natt, en Maremma- eller Bolgheri-cabbe under Benignis Romresa och så den mest vanskliga till Finlandsvistelsen; varför inte något som bara känns helt fel?


“Choose life. Choose a job. Choose a career. Choose a family. Choose a fucking big television, Choose washing machines, cars, compact disc players, and electrical tin openers. Choose good health, low cholesterol and dental insurance. Choose fixed- interest mortgage repayments. Choose a starter home. Choose your friends. Choose leisure wear and matching luggage. Choose a three piece suite on hire purchase in a range of fucking fabrics. Choose DIY and wondering who you are on a Sunday morning. Choose sitting on that couch watching mind-numbing sprit- crushing game shows, stuffing fucking junk food into your mouth. Choose rotting away at the end of it all, pishing you last in a miserable home, nothing more than an embarrassment to the selfish, fucked-up brats you have spawned to replace yourself. Choose your future. Choose life… But why would I want to do a thing like that?”

Till Trainspotting är valet enkelt – choose a f-g ’07 Chateauneuf-du-Pape!


Crna macka, beli macor eller på ren svenska; Svart katt vit katt. Kanske Kusturica’s bästa även om den inte är lika seriös som Zigenarnas tid och Underground. Men vilken kärlekshistoria. Och vilka profiler. Jag säger bara ‘pitbull terrier’ och dricker ett glas rosa champagne.

“Willkommen, bienvenue, welcome!
Fremde, etranger, stranger.
Gluklich zu sehen, je suis enchante,
Happy to see you, bleibe, reste, stay.
Willkommen, bienvenue, welcome
Im Cabaret, au Cabaret, to Cabaret.”


Cabaret är glädje och mörkaste mörker på en och samma gång. Musiken får en att med jämna mellanrum kika och Liza Minelli är Liza Minelli! Fram med en flaska Mosel Riesling Spätlese och njut av en klassiker!

En orgie i mat och för gästerna ovana men exotiska rätter kommer in en efter en. Visst finns det andra undertoner i filmen men det är en sann njutning se lusten kring god mat. Karen Blixens Babettes gästabud är en strålande film om utebliven kärlek och givmildhet. Häll upp en topp-Bourgogne och luta dig tillbaka.

Cidade de deus – Guds stad. Ibland dyker de där filmerna upp som får det att krypa av obehag i kroppen när man vet det bygger på verkliga villkor. Guds stad är våldsam, brutal och tycks det, helt uppgiven, men det finns lite ljus i allt mörker. Ett krävande glas till en krävande film – drick ett glas ung vintage port!

Trots jag sett den flertalet gånger och har den i DVD-samlingen så tittar jag när den kommer på tv. Det är något väldigt charmigt över Groundhog day (Måndag hela veckan) men så är det ju också Bill Murray som gör filmen. Att återuppleva samma dag om och om igen kräver ett vin av enklare slag, ett som inte har för komplex uppbyggnad. Enklare Pomerol eller Saint Emilion blir valet.

Förresten, det var ju det där med Braveheart. Vad sägs om en ung Sagrantino di Montefalco. Har man inte hår på bröstet så får man det efter en sådan flaska…

Share.