>Vinveckan som varit – #7

>
Återigen aningen sen men har man arrangerat en stor provning och middag för en del av huvudstadens vinbloggare är man väl förlåten? Veckans krönika har slagsida Portugal av naturliga orsaker. Håll till godo!

Lika bra ta det tråkiga först så det är överstökat. Att förbereda inför en vinprovning är utmanande, inspirerande och i mitt fall tyvärr också aningen tröttsamt. Lördagen var nämligen vigd åt att prova företrädesvis portugisiska viner ackompanjerade av dito mat. Inför matförberedelserna som startade i början av veckan insåg jag snabbt hur bortglömt Portugal är i Sverige! När jag kockar vill jag förbereda mig så inhemskt som bara är möjligt; det vill säga olivolja, oliver, charkprodukter, ystade historier och så vidare ska helst härstamma från landet ifråga där maträtten har sitt ursprung. Men tror ni jag fann något portugisiskt av ovan nämnda på hyllorna runt om i Stockholm? Inget!

Visst, vi lever inte i ett tättbefolkat land och det underlättar knappast för importörerna. Ändock kan vi köpa ett överflöd av allehanda italienska delikatesser; vissa är fantastiska, mycket är mediokert. Samma gäller med spanskt och grekiskt som tillsammans med italienskt tycks vara det enda som är accepterat i vårt avlånga land. Vad gäller olivolja kan vi köpa italiensk, spansk, grekisk och så fann jag visst en marockansk också. Vi har helt sonika blivit itutade att italiensk olivolja is the shit och tror närmast man blir blind eller magsjuk om man får i sig någon olja/vinäger från den iberiska halvön. Det finns stora mängder ytterst medioker olivolja från Italien på den svenska marknaden. Till hutlösa priser men i stiliga utföranden.

Så veckans känga går till svensk livsmedelsimport som uppenbarligen föredrar trampa på i trygga spår fast det inte finns kvalitativt fog för det. Portugal, ett land som varit hela Europas inkörsport för kryddhandel och livsmedel i och med upptäcksresande herrar som Diaz och da Gama har fortfarande idag en komplex mix av matkulturer som införlivats i det inhemska köket. Men precis som övriga sydeuropeiska nationer är olivoljan och oliverna centrala och hämtas från någon av de sju regioner som är godkända av myndigheter och EU, så kallade DOP’s. De är Azeite de Moura, Azeite de Trás-os-Montes, Azeites do Ribatejo, Azeites do Norte Alentejano, Azeite da Beira Alta, Azeite da Beira Baixa och Alentejo Interior.

Så, fru/herr livsmedelsimportör; får jag i all ödmjukhet bidra med en rekommendation som sannolikt får er att ändra uppfattning om portugisisk olivolja? Prova vinproducenten Pintas olivolja. Bättre blir det knappast! Italienarna lär darra likt överkokt spaghetti!

Jag har skrivit om det förr men gör det gärna igen. Att träffa likasinnade; prova vin under behagliga former och till mat är det ultimata tillvägagångssättet vad vinprovning anbelangar! Kunskapen kring bordet i lördags, bland de tio deltagarna, var imponerande och det märktes vi alla valt olika vägar. Vilket enkom gjorde kvällen och provningen än mer dynamisk! Vinbloggandet har gett mig många suveräna möten och fler lär det säkert bli!

Portvinsförsäljningen sjönk förra året. Producenterna är oroade, främst över kommande generationers intresse för vinerna. Därför tar man till försäljningsknep som ska locka det svårflirtade yngre klientelet som tycks föredra Superbock och Bacardi Breezer. Knepet heter Pink Port och är ett tragiskt dödsryck att rycka åt sig några futtiga Euro’s. Varför inte satsa på det fantastiska man redan har och kanske ett annat tillvägagångssätt i marknadsföringen?

Förra året lanserade brittiska Marks & Spencer sin rosa port. “Created to appeal to women”. Så förnedrande att läsa. Vidare: Sue Daniels, the chain’s port specialist, said: “Some people wrongly think port is the preserve of men but we have created a drink which will appeal to women because it is light and flavoursome.”

Öh, fackindelning någon? Efter att precis ha sett den klassiskt hätska könsrollsdebatten (New York, 1974) med den minst sagt fascinerande men kontroversielle Pullitzervinnaren Norman Mailer blir jag än mer paff att det är en kvinna som förstärker fördomarna. Sen när var Vintage port vigt åt män? Har det förbigått Sue att några av vinvärldens mest koncentrerade viner är resultatet av en kvinnas verk? Blä för riktade viner och diskusioner vilka viner som är kvinnliga respektive manliga…

Jag ogillar göra reklam för en importör men i fallet Portucastas är det på sin plats. En eldsjäls arbete och passion för ett lands viner ska uppmuntras. Särskilt om man haft ‘oturen’ falla för ett land som Portugal som alla tror är synonymt med Periquita, Mateus och kultvinet Vila Santa. Det är ingen lätt uppgift importören åtagit sig och det krävs en hel del mod att tro på en sådan affärsidé. Fantaster, må det vara vin-, film-, Märklintågs- eller tifosiditon, står alla högt på min beundrarlista. Passion är härligt drivmedel.

Titta på Systembolagets magra sortiment av exempelvis vita portugiser. Endast fördomarna är representerade. Så varför inte våga prova något nytt och ta kål på ingrodda och snedvridna uppfattningar om portugisiskt vin, främst vitt? Kanske en rhonsk Viognier i Madrigal eller den ljuvliga Primeiras Vinhas från Soalheiro?

Nej, jag får inte betalt för att säga det här. Inga provflaskor, eller annat tack. Som Portugalvän ser jag bara till att fler får upp ögonen på det jobb en liten, säkert vinstlös, importör lägger ner på sitt intresse. Cudos Portucastas!

Hmmm, vinmässa i Lissabon i november. Undrar om det inte är dags för mig att göra ett första besök på ett av de här större skådespelen. I grund och botten är jag inte intresserad av att prova 30-40 viner på en dag, eller än mer för den delen, men är beredd göra ett undantag. Vi pratar ju ändå inte Moseldagarna på tyska ambassaden där man dagen efter känner att all emalj är som bortslipad och tandköttet värker i en vecka! Då föredrar jag nog blålila tänder som trots idogt borstande är lika blålila tre dagar senare….