>Volere volare!

7

>
Veckan har bjudit på allt från björksav till Amarone – snacka om spännvidd! Nu är varken björksav eller Amarone på favoritlistan men jag måste medge att 2003 Vaio Armaron var ett mycket snyggt och välkomponerat vin. 2004 på Systembolaget nu enligt hemsidan och den har jag inte provat men 2003 visade upp en närmast aristokratisk elegans och var ganska befriad från allt torkat; fikon, dadlar, russin ni vet…

Amaronen medverkade i en Italien-provning jag höll och förutom denna imponerade även Ca Rugate’s 2007 Monte Fiorentine på mig. Sådär Pär Päron-aktig som bara Soave kan vara! Förförisk frukt och mineralton i doften och lika insmickrande smak. Inget stort men ack vad läckert att ha på en buffé! Rekommenderas för den som febrilt kämpar med att tycka om Grüner Veltliner; ge upp och drick Soave istället!

Men störst denna afton, alla kategorier, var 2004 Castello di Fonterutoli. Jag hade nästan glömt hur bra det här är – blev nämligen en hel del av producentens viner när jag arbetade i Köpenhamn och Fonterutoli var vår agentur – men 2004:an fick mig genast att minnas varför jag föll pladask redan för åtta år sedan! De som följer bloggen vet att min goût är minst sagt frankofil så följande rekommendation/påstående är, för att komma från mig, närmast uppseendeväckande. Jag vågar nog påstå att bästa rödvin på Systembolaget just nu under trehundringen är 2004 Castello di Fonterutoli! Visst är det modernt och tillrättalagt men ursprunget är ändå tydligt och när syrorna är så sensuella som i 2004:an måste man närmast vara kedjerökare modell värre för att inte fångas av de sirenliknande sångerna detta vin bjuder på! När Fonterutoli rullar runt i munnen är man verkligen som förtrollad.


2004:an bjuder på en mörk röd färg. Doften är till en början något dov men man kan närmast ta på de underliggande tonerna av inlagda körsbär, stall/läder, järn, rostade fat (Valrhona och Mollbergs blandning) som lurar i bakgrunden. Efter någon timme börjar doften så sakta veckla ut sig och trots sin ungdom visar vinet upp en komplexitet som gör en likgiltig till att leta ytterligare dofter – det är bara att njuta! Smaken har de där fina sandiga tanninerna, ett rejält lager frukt och är förvånansvärt lik doften. Visst snackar vi kallfruktsjäsning och frågan är vad sätta för lagringstid på vinet; det är modernt och konsumentvänligt så jag säger drick närmaste åren! Lagra inte sönder vinet för när väl friskheten försvinner så gör även hela vinets charm det.
Till höstens Bistecca alla Fiorentina så åker det här fram!

Share.
  • Finare Vinare

    >Eller hur? Inte lagra sönder utan dricka på frukten inom närmsta två åren! Man kan ha en massa åsikter om ek och extraktion, men det slutar ändå med att man sitter där med ett fånleende. “Useless to resist” – för att låna Fiancées slogan…

  • Niklas J

    >Japp, eller ännu mer klassiskt än så; enda sättet att bli av med en frestelse är att ge efter för den!

    Ingen mening kämpa emot – this is good shit!

  • Frankofilen

    >Vi verkar ha lite liknande dryckesvanor för tillfället. Jag bjöd på nya årgången av Monte Fiorentine när ett gäng kollegor var över på middag i veckan. Som referens hade jag en flaska av nollsexan kvar. Den sistnämnda hade inte tidens tand varit nådig mot – en skugga av upplevelsen i vintras. Frutklen, snipig och trist utan tecken på korkskada. Nollsjuan var klart bättre.

    Det blev också en 2004 CdF för några veckor sedan som jag aldrig orkade blogga om. Håller helt med om rådet att dricka i närtid. Många bra saker har hänt på mindre än ett år; all rostad fatkaraktär känns betydligt mindre störande för mig och helheten mer ursprungtypisk. Jag är inte lika förtjust i Fonterutoli som du och F&V men visst är det gott.

    Frågan är om man skall ge sig på 2003 Vaio? Flera som gjort tummen upp nu…

  • Mina Vinare

    >”2003 visade upp en närmast aristokratisk elegans och var ganska befriad från allt torkat; fikon, dadlar, russin ni vet…”

    Fanns det nått gott kvar i smaken då? ; )

    Skämt å sidor. Smaken är ju olika. Beträffande Fonterutoli så håller jag med om att denna typ av CC oftast är förföriskt god i sin ungdom. De första tre/fyra åren är det ofta riktigt fruktpackade viner med härlig koncentration. Sedan händer något. De fortsätter att vara goda men ändrar fullständigt stil som i mitt tycke blir för mycket syrlig körsbärsfrukt och stjälkighet med en lite klen struktur. Har man tur utvecklas de sedan och efter tio/femton år har man ett sötmoget vin med fina tanniner och en sammetslen struktur. Nu kanske stilen har ändrats något och strukturen förblir mer homogen under hela livslängden. Det är trosallt bara sedan 1995 man har gjort denna typ av CC och man får väl ha respekt för att det tar några år att behärska nya förutsättningar.

    Vill ni prova en häftig Sangiovese kan jag rekommendera Piaggia från Carmignano. Ni har säkert redan provat den men det är en Sangiovese som erbjuder helt andra upplevelser. Jag provade 1999an för några år sedan och det var ett riktigt kraftpaket. 2001 och 2003 har inte riktigt samma drag och 2004an har jag inte provat ännu.

    Ha det bra!

  • Niklas J

    >mina vinare; oh ja! Glaset är sprängfyllt med dofter och smaker :-)

    Frankofilen; cdf ä fantastiskt bra men också ett vin man ganska snabbt riskerar tröttna på. Inget jag skulle köpa en låda av men några flaskor under hösten/vintern ska nog jaga bort värsta längtan efter våren!

  • Fredrik

    >Blev det några trevliga öl i Nacka???

    Bäst tyckte jag om ölet Bommen & Granaten från DE Molen, men så kostade en flaska 525 spänn okså.

    Men men som ot säger "av någon anledning kostar kvalitet lite extra".

    Hoppas vi hinner prata lite mer nästa gång, var lite stressad min kompisar väntade på mig vid monks bar.

    /Fredrik

  • Niklas J

    >Hej Fredrik,

    Visst blev det en del nya och trevliga bekantskaper! Jag måste dock erkänna jag innerst är en vinmänniska och inte har det stora intresset för öl, även om jag inser ölets värld har otroligt mycket att erbjuda.

    Extra kul var det dock att prova Braunstein för att de kommer från Köge där merparten av min släkt bor! Hade ingen aning om att de öppnat bryggeri nere i gamla hamnområdet. Ölet var bra, gillade såväl classic som pilsnern.

    525,- för en bira! Då är man en sann ölälskare :-)

Follow

Get every new post delivered to your Inbox

Join other followers