>Zilliken

>
Origo Wine’s sortimentsprovning. På plats; Hanno och Dorothee Zilliken. Far och dotter, redo att presentera sina viner.

Med risk för att ha en alltför romantisk syn, och uppfattas som smått naiv, blir jag ändå lycklig av att se ett familjearv förvaltas och att det tycks naturligt gå i föräldrarnas fotspår. Nu är säkerligen antalet som gör raka motsatsen precis lika många, om inte fler. Väljer ett annat yrke och dessutom flyttar in till storstäderna och spär på urbaniseringen. Men att se Hanno och Dorothee stå där tillsammans känns bra, och tryggt på något sätt. För det måste väl betyda jag kan njuta av Zillikens genomgående höga klass under mitt vuxna liv?

Jag får en längre pratstund med den charmerande Dorothee som guidar mig genom sortimentet. Vi pratar om Mosel, om hur välkommen man är besöka dem och Dorothee erbjuder hjälpa till att finna en lägenhet hyra för mig och familjen. Sådana är de, Moselmänniskorna. Genuint vänliga och precis lika älskvärda som deras lieblichviner! Och jag minns ett besök i Erden för ett par år sedan. Jag och hustrun har stämt träff med Weingut Klaus Lotz och efter avslutad middag bestämmer vi oss för en promenad till Erden. Vi bor i Zeltingen och det är bedårande vackert gå de ca tre kilometerna med promenadens höjdpunkter varandes utsikten mot Ürzig och det branta Treppchen-läget i Erden. Väl hos Lotz får vi en genomgång av egendomens samtliga viner. Stefan Lotz har så sakta börja ta över efter sin far och han sitter där, tillsammans med sin hustru och guidar oss. Stefan öppnar till och med upp en TBA och springer iväg och hämtar fatprov på sin Treppchen 2007:a. När vi ska bege oss får de en chock att vi promenerar och vi blir snudd på beordrade att vänta två minuter. Hustrun rusar iväg och kommer ner med svärmor. Hon är den enda i familjen som ännu inte hunnit dricka något vin och insisterar på att köra oss till Zeltingen. Ingen mening tacka nej även om man sett fram emot den där promenaden men sådan är den moselska gästvänligheten…

Åter till Dorothee och Zilliken! Nu är jag främst intresserad av att prova 2008 och bilda mig en uppfattning om årgången men naturligtvis tar jag chansen se hur 2007 utvecklats sedan jag senast provade dem.

Dorothee startar med Zillikens tre viner buteljerade med skruvkapsyl; 2008 Saar QbA, 2008 Saarburger Rausch Kabinett och 2008 Butterfly Saar. Alla tre eleganta, fjäderlätta viner med varierande sötma men med fin rasig syra som maskerar det väl. Inget av vinerna har den besvärande beskan jag fann i flera andra producenters torrare 2008:or under nästföljande dags provning på Tyska Handelskammaren. Mest uppskattar jag Rausch som visar upp en större repertoar än övriga två och där mineraliteten blir mer påtaglig. Restsötman är också tydligare och den är jag svag för – åtminstone i kombination med rasande hög syra!

Vi fortsätter prova 2008:an från Bockstein-läget vid Ockfen. Inte samma skärpa och precision som i Rausch men ändock ett strålande vin. Sötman ökar, likaså är den aningen mulligare än Rausch. Dorothee smyger in en 2007:a här innan jag får provat sista 2008:an. I glaset en 2007 Rausch Kabinett och skillnaden mellan årgångarna blir genast mer tydlig. Visst, senaste årgången har bara varit på flaska sedan slutet av april i Zillikens fall, men det går skönja skillnad i struktur och fetma. Jag kan inte välja vad jag föredrar då 2008 har stora likheter med 2004, en årgång jag verkligen uppskattar. Men nollsju är stort och här gäller det hålla fingrarna i styr och låsa in flaskorna alternativt gömma djupt inne i källaren, garderoben eller annan exklusiv förvaringsplats du nu förfogar över!

2008 Spätlese från Rausch är strålande och visar upp fina mineraltoner, lime, gröna äpplen och ett lätt örtigt drag. Smaken bjuder på klingande ren frukt och en lättare skrud. Sötman är fint integrerad och vinet påminner för min del oerhört mycket om 2004.

Jag är egentligen nöjd där men Dorothee tycker jag ska prova de lite äldre hon har med också. Fram åker Rausch Spätlese i årgång 1992 och 1993. Det här är klockren bensinstation och frukten har blivit mindre yppig och drar mer mot fläder, grönt äpple och ljunghonung. Bägge har fin syra men jag föredrar 1993:an som har aningen bättre struktur och vitalitet. Slutligen får jag ett glas 2005 Rausch Auslese upphällt i glaset. En Lange Goldkapsel dessutom! Och det här är livselixir – en dessert i sig själv och en fingervisning till alla andra gröna druvor där ute i vinvärlden att Riesling från Mosel är ohotad etta! Åtminstone tycker min smakpalett så. Trots koncentrerad smak är det aldrig klumpigt som en österrikare lätt blir och den honungslena frukten tillsammans med syran kittlar gommen. Mer sensuellt vin får man leta efter! Afrodisiaka någon?

Tack Dorothee och Hanno! Vi kommer gärna och hälsar på snart!