>2008 Soalheiro Primeiras Vinhas

4

>
När du hör Vinho Verde tänker du säkert regn, fukt och rankor som klättrar upp längs telefonstolparna, eller som i övrigt växer lite ostrukturerat. Liten alkoholhalt, tillsatt kolsyra och ett bäst-före datum som säger ett år efter buteljering? Jodå, det stämmer ganska bra på en stor del av Minho’s viner men området är stort, mycket stort till och med och står för ca 15% av Portugals vinproduktion. 35 000 hektar kan emellertid inte generaliseras och det säger sig självt undantagen är lika många som fördomarna.

Längst i norr ligger regionens största undantag; distriktet Moncao. Endast en druva är tillåten i DOC Moncao och det är den högklassiga Alvarinho-druvan. Här huserar regionens främsta producenter och vi i Sverige har, genom Portugalentusiasten Portucastas, fått ta del av det kanske främsta namnet av dem alla; Quinta de Soalheiro. Soalheiro ligger i Moncao, nära den lilla byn Melgaco. Tilläggas kan att Melgaco är väldigt nära den spanska gränsen och på den andra sidan finner man också högklassiga Albarino-viner.


Soalheiro blev årets producent i Portugal när den främsta vintidsskriften Revista de Vinhos hade sin gala tidigare i år. Har man provat egendomens 2007:a kan man också förstå detta, särskilt i prestigevinet Primeiras Vinhas som är en av de mäktigaste Alvarinho’s jag provat. Hämtat från egendomens äldsta stockar och dessutom vill jag minnas en mindre andel av vinet får se lite ek. Kanske atypisk i årgång 2007 men för den lycklige som ännu inte druckit upp är det värt spara några flaskor och följa utvecklingen mot mineral.

Nu har 2008:an landat i beställningssortimentet och jag är inte sen prova. Särskilt när årgången sägs vara svalare än året innan misstänker jag stilen kommer vara klart annorlunda än det vin som Dirk Niepoort var med och trolla fram.

Och visst är skillnaden tydlig! När 2007 stod för koncentration och mer blomma, persika- och aprikostoner så är 2008:an åt det äppligare hållet till. I en blindprovning skulle man lätt kunna förvillas av doften och hamna i ett gräsigt Pouilly-Fumé medan den fräsiga syran skulle kunna landa i tysk torr Riesling. Men nu vet jag vad som finns i glaset och den väldigt ljusa drycken med grönskimmer doftar inledningsvis av nässlor, gröna äpplen, våta nyregnade stenar, grön citrus och vit persika.


Fräsigare syra, äppelskal och mer mineralighet än 2007. Uppfriskande, nyanserad men ändå med en fin rondör och fruktdriv som inte får en att ropa efter Losec. Bra längd med svag bitterhet vilket blott är typiskt för druvan och dess tjocka skal. Något säger mig att nollåttan är ett mer uttalat lagringsvin än föregående år men även att det är ett vin som får terroiristerna att jubla.

Till en stekt koljafilé med serranochips är det en höjdare och det är egentligen svårt misslyckas med Alvarinho och mat i kombination så länge maten inte är extrem eller tufft kryddad.

(2008 Soalheiro Primeiras Vinhas Alvarinho, Minho, 91 p.)

Share.